vismut

Om en vecka har jag varit anställd som doktorand i ett helt år. Bara tre år kvar och nu går tiden alldeles för fort i förhållande till hur mitt forskande går. Just nu känns det som att forskning suger. Det som slog undan benen för mig helt idag var när ytterligare en av mina eminenta teorier sprack. Vad kan man göra? Igår visade jag ett av mina senaste experiment för Bossen: "Very nice looking gel, Björn! Too bad it doesn't show anything" ... Sen drog han dessutom en parallell mellan döende växter och människor som jag har tänkt på i två dagar nu. Brrr.

Jag tror jag är vuxen nu. Första åren rakade jag mig bara-för-att. Sen kanske en gång i veckan. Sen kanske var tredje dag. Sen kom förra året då jag sket i hur jag såg ut i veckorna och bara rakade mig på fredagarna. I år vill jag inte se lika sluskig ut så jag kör varannan dag. Dock har jag insett att mot slutet av dag 2 kan jag räknas som små-sluskig så nu lutar det åt rakning varje dag. Suck.

Är inte det ett tecken på vuxenhet (och det är det väl inte) så kanske det tillsammans med inbetalningskort från CSN är det. Jag fick en väldigt liten summa att betala in i år så i den här takten kommer jag att betala tillbaka lika många år som antalet månader jag tagit lån. Äh, jag betalar nog in tredubbla summan i år. Räntan på banken är ju ändå nästan ingen.


Tackade nej till stickningskväll ikväll. Mm, jag behöver ingen ny mössa så det blir gym istället.