Inte pappa. Inte mamma. Björn!
Så har jag gjort dagisdebut.
Dagisfröken var mest orolig för att Sigge inte skulle vilja följa med mig hem medan jag själv fruktade alla barnsäkra grindar som skulle passeras. Frökens känslor var obefogade medan mina var det motsatta - vid sista grinden, inför vittnen, tog det stopp...
Möttes av en nöjd, kramig Sigge som gav mig en rejäl kyss (pussad av ett dagisbarn på dagis, kan det bli värre???) som gärna följde med hem.

Soffmys (om det nu inte vore för den där jobbiga blixten)
Under två timmar hann vi äta, leka samt ligga i soffan och kramas. Även om han inte kan säga 'Björn' så är jag glad att han förstår NEJ!!! för annars hade jag haft ett traktoravtryck i min platt-tv nu.

Styrketräning

AAAAAAAAH! Med båda händerna går det bra att bära sparkossan
Allt gick helt problemfritt, tyckte jag, tills hans mamma kom och skrattandes konstaterade att Sigges skor var lite större än de var i morse. Hmm, där var förklaringen till varför de var så lätta att få på. Haha, undrar om det gick lika lätt för den förälder som fick kämpa med ett par Kavat-skor modell mindre!