Imponerad av mig själv
Nationaldagen till ära hade jag tänkt att köra ett tränings-triathlon men då Tinnis inte öppnade förrän kl. 10 fick det bli ett duathlon istället. Och oj så bra det gick.
Jag satsade på att köra de 53 kilometrarna runt Stora Rängen i ett tempo som jag trodde jag skulle kunna hålla på den dubbla distansen. Det slutade med ett tangerat personligt rekord, 1:50 (snitt 29km/h).
Sen var det bara att lämna cykeln hemma och byta till löparskorna. Tanken var från början att hålla ett bra distanstempo, typ 5min/km, och springa runt 10km. Well, första kilometern gick på 5.01 men sen jäklar - jag sprang 8km på 35min 50s (snitt 4.29)! Att det "bara" blev 8km var inte för att jag var trött utan för att förnuftet sa att det räckte så här, jag är inte helt fräsch i benen efter lördag och måndag.
Anledningen till att jag blev så imponerad av mig själv är att jag tom sprang snabbare idag än förra veckan när det bara var 8km löpning i högt tempo. Låt vara att jag den gången hade uppvärmning inräknat i tiden men ändå. Jag flög fram idag!
Av det här har jag lärt mig att det inte spelar så stor roll att jag cyklat innan löpningen, i alla fall inte efter några kilometer när sadeln försvunnit från baken, och att jag nog borde kunna springa snabbare på mina tempopass...
Inställd simning och inte ser det så bra ut för simning i Vättern heller. Tre veckor kvar och bara 9grader i Vättern-vattnet.
Eftermiddagen tillbringades i solen ute i Alguvi. Jepp, fick Sigge att gråta idag igen. Det var inte lika roligt att bli sprutad på med vattenslangen som att jaga och spruta på mig med den samma.
