Senaste veckorna har det hänt vid ett flertal tillfällen (N>1 i alla fall...) att jag på måfå vägt upp exakt den mängd kemikalie som jag ska ha. Som idag. 0.02g jodacetamid. Tar en sked bara...
Det är ju inget nytt. Funkade med potatis under P&L 2012 också:
Eftersom det varit si och så med uppdateringen sista veckorna så kommer här andra inlägget för dagen. Jag ska nämligen berätta om min dröm som kanske är roligast för de som vet vad flödescytometri är.
Flödescytometri är ingen teknik som jag använder mig av men jag i höstas gick jag i alla fall en tredagars kurs där jag fick lära mig hur man sorterar olika cellpopulationer.
Inatt använde jag faktiskt flöde - till att separera de tre glassarna i ett BigPac-paket. Kolaglass och päronglass var det i alla fall som separerades. Den tredje vet jag inte vad det var så Ida tror att den gick till Waste. Hur som helst så var Florence väldigt hjälpsam och körde bort de som bokat Arian för att jag skulle kuna sortera mina glassar...
Tio minuters sovmorgon. Mer behövdes inte i morse för att jag skulle slippa tända cykelljusen på vägen till jobbet. Och inte behövde de vara tända hem heller. Härligt!
Lite synd bara att det inte var lika roligt väder i helgen men men - jag sprang både långt och länge i lördags utan att bli blöt (ja, svettig blev jag - och träningsvärk fick jag (konstigt nog till min förvåning)).
Helgen ja. Mamma och pappa gav oss Jesus Christ Superstar-biljetter i julklapp så i lördags var det dags för musikalbesök i Cloetta Center.
Det var en helt ok show även om jag tyckte att ljudet var lite si och så - speciellt när flera sjöng samtidigt. Dessutom gillade inte mina linser all rök som var i lokalen. Var den verkligen nödvändig?
På jobbet kan jag för första gången på länge jobba precis hur mycket som jag vill. Idag handledde jag dessutom en student och det tog längre tid än jag planerat. Tror jag satt ner 15 minuter på hela dagen + 20min övertid.
Visst, hade det varit fyra ryssar det handlade om hade nog det här inlägget handlat om dopning men nu är det två svenskar, en schweizare och så en polska.
Samtliga medaljörer på herrarnas 15km skidor och sergraren på damernas 10km har varit långtidsskadade innan mästerskapet. Ändå går de in och slår dem som fått träna utan uppehåll under lång tid. Hur kan det vara?
Jag tror att de ofta tränar för mycket. När man hör att de vilar "någon dag" vid förkylningar för att inte tappa i träningsmängd jämfört med konkurrenterna börjar man ju undra. De här har tränat sjukt många timmar under massor med år så deras kroppar mår säkert bra över att få köra lite lugnare ett tag. Men. Självklart har de svårt att hålla en hög nivå en hel lång säsong jämfört med de andra men till en viss tävling kan nog deras betydligt mindre slitna kroppar prestera bättre - bara formtoppen sitter där.
Inte ett endaste kort taget sedan förra inlägget och inte mycket värt att rapportera heller.
Idag var det dags för min andra blodgivning och vis av erfarenheten från förra gången planerade jag in veckans tuffaste pass redan dagarna innan. Det slutade med ett nytt personligt rekord.
Inte en endaste gång sen jag började springa 400m-intervaller i maj förra året har jag lyckats pressa mig under 80s på alla 5 - förrän i förrgår. Men oj så trött jag var. Bra går även simningen, 3x1200m igår på kilometertider jag förra våren kommenterade som "alldeles för hårt". Cyklingen går dock inte alls eftersom jag inte utövar den grenen just nu...
Eller, jag cyklade ju hem från blodgivningen och det är jäkla häftigt att känna hur kroppen påverkas. Normalt känns det ju inte att man tappat blodkroppar men så fort det kommer en uppförsbacke och jag måste anstänga mig behöver jag ta riktigt djupa andetag för att få i syre. Tur det inte är några pulspass inplanerade förrän på måndag.
Igår, strax efter mörkrets intåg, låg jag i soffan och slummrade till. Men jag var inte ensam:
Och i en annan soffa i ett annat hus låg utflyktssällskapet:
Första löpturen på två veckor gjordes direkt efter frukost. Sen hann jag bara duscha innan Åsa+mamma&pappa+Johan+S&S kom ut till "vårt" hus för lite pulka och korvgrillning i hästhagen.
När korven och efterrätten var uppäten gjorde Ida och jag säsongspremiär på skidorna. Det var inte så roligt med hemmagjorda spår på åkrar. Genomslag är väl det som bäst beskriver spårkvalitén.
Sen var det alltså soffan som gällde. Bredvid en (snögubbe-)mördare...
Tillbaka på jobbet kan man undra om det är universitetets lokaler man rör sig i...
Trots att jag inte tränat någonting, med undantag för igår, i veckan så har den ändå gått jättefort och kvällarna har också varit uppbokade även om det inte har tränats. Måndag och tisdag minns jag inte men på onsdagen var jag på hockey. I Corren dagen efter gick det att läsa:
"5 873 åskådare var på plats och LHC-spelarna borde be var och en om ursäkt."
Mm, det var ingen toppenmatch direkt.
Toppen var dock torsdagsunderhållningen - 'Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann' på bio.
Jag läser nästan aldrig böcker och under mitt vuxna liv har jag bara sträcktläst två böcker - 'Sprängaren' och just 'Hundraåringen'.
Jag tyckte att filmen var jättebra! Det har gått tillräckligt lång tid sen jag läste boken så jag har hunnit glömma en del scener men kom ihåg dem när jag såg filmen. Hade även Nordkorea-avsnittet varit med i filmen hade den fått maximala 5 solstolar.
Igår kväll var vi hundvakter åt en 31-kg tung (knä-)hund. Det var trångt i soffan.
Sasha är sotis.
Från och med idag bor vi i hus på landet igen. Invigde vistelsen med att tolka bakom Spirith och Ida:
Här travades det bara men när Spirith tröttnade på att det gick långsamt och satte av i galopp gick det snabbare. Dock körde jag sönder ena skidan så det var kort underhållning.
På sommaren är hon galen när vattenslangar och gräsklippare kommer fram. På vintern är det samma sak med snöskyffeln...
