vismut

Förra helgen fick jag kritik för uppdateringsfrekvensen och jag bättrade mig i helgen som gick men nu har det visst varit torka igen. Kan vara för att om jag skulle blogga skulle det säkert handla om träning men det orkar jag inte med.

Är det någon som försöker bryta en eventuell tystnad med orden "hur går träningen Björn?" Skulle det inte bli, för den, önskat resultat. Ett enkelt "bra" skulle jag nog kunna pressa fram.

 

Istället pratar jag gärna om saker jag ser på TV och läser. I måndags skulle jag ta upp att USA ska satsa på hjärnforskning i samma anda som 60-talets rymdprogram. Det lockade ju till skratt i alla fall...:

Har blivit uppmanad att skaffa instagram efter att ha mms:at en bild på min frukostmacka men texten 'i brist på ost får man äta drottningsylt'. Tydligen är det den kvalitén på instagrampubliceringar. Lovade att blogga om det istället så:

Tillbringade söndagskvällen i soffan med att se färdigt 'DOX - När hjältar faller' som sändes på SVT i veckan. Programmet handlar om dopningen inom skidsporten med fokus på Finland och VM i Lahti 2001.

 

Fy fan.

 

Och på onsdag kommer Uppdrag Granskning att handla om bloddopning inom skidåkningen och de har lovat ett program som "kommer skaka om skidvärden". Jag vet inte om jag vill veta men samtidigt har man väl fattat hela tiden.

Kanske är jag naiv, speciellt med tanke på vad som sades i DOX, men det känns lite bra att svenskarna var så usla i skidåkning på 90-talet. Mer naivitet: Stackars Fredriksson som var världens bästa som junior men som var kilometer efter de bästa i mästerskapen som senior (samma tänker jag om Erica Johansson i längdhopp. Hennes längder skulle idag ligga i absoluta världstopp. Nån speciell anledning?).

 

Men samtidigt. Halvtid i jaktstarten VM Lahti 2001:

 

Tack vare (trots?) älgkudden fick jag VG som slutbetyg i Högstadiets syslöjd vilket innebär att jag endast hade G i ett enda ämne: Bild.

 

Det finaste jag någonsin ritat är en sko i blyerts som man kletade ut med någon grej så jag var nog inte värd mer.

 

Varför skriver jag det här? Jo, för igår bröt jag Det lilla huset på slättens februarikarantän och tillbringade kvällen med spel samt lek med Sigge innan hans läggdags. Lek ja.

 

Och det är minst lika kul att se på när någon annan liiitar.

 

Jahopp. Bara att greppa kritan och börja. Sigge är dock inte så kräsen. Bara du liiitar två runda ringar (däck) ser han att det är en bil man försöker liiita. Hans mamma däremot: Ritar du en kundvagn?!? Tur då att jag i alla fall har fantasi så att sportbilen kunde bli en gubbe med keps istället... Tänk när den lilla sen skriker: Traktor!!! för att få en att liiita just en traktor. Nej, då fick allt hans mamma ta över och liiita en mall (som hon själv fått av farmodern...) först. Usch. Självförtroendet i botten.

 

Det vände dock snabbt. Kvällens Rummyspelande gav bästa tänkbara resultat, med mig som segrare och Johan på sistaplats. Jag är en betydligt bättre vinnare än Johan och han är något bättre förlorare än jag. Ett tvärtom-resultat hade inte varit vackert.

 

Svårt att beskriva stämningen runt bordet vid spelandet. Med tanke på hur snälla vi är mot varandra är det förvånande att två av oss bor under samma tak och att den tredje väljer att frivilligt komma på besök för en trevlig spelkväll.

 

För alla er som inte fick årets julklapp. I give you:

Det första jag gjorde i morse var att gå till Godset och fråga om de visste något om igår.

 

"Japp, men nu är de iväg! Chauffören som kom igår vägrade plocka upp paketen för att det inte stod vad det var i men det gjorde det ju visst, jag visade honom. Då sa han att märkningen var fel. När DHL kom nu på morgonen frågade jag den chauffören som inte förstod alls, allt finns ju där, så han tog med sig paketen."

 

Sen hade de kommit fram till att chauffören som kom igår inte hade behörighet nog att transportera farligt gods...

 

 

Bra start på dagen i alla fall!

Hur många kan säga att de sett mig riktigt arg? Två läsare av bloggen kanske. Inte mer. Irriterad har nog de flesta sett mig dock :-)

 

Idag däremot imponerade jag på mig själv. Inte visste jag att mina kinder (och öron!!!) kunde bli så röda. Det skumma är dock att jag inte vet mot vem/vad jag ska rikta min ilska. Fast, DHL ligger ju inte speciellt bra till hos mig just nu...

Lång historia lång:

 

För två veckor sen behövde jag metanol (5l) och Lotta isopropanol (2l). Lotta gjorde beställningen.

Förra tisdagen kom leveransen: 15l MeOH och 24l isopropanol trots att beställningen var korrekt. Fakturan hade dessutom kommit till fel person.

 

Onsdagen: Jag hade inte så mycket att göra så jag tänkte vara snäll och ta tag i returen av spriten. Ringer företaget. Får senare mail om att returfraktsedlar är postade och att pickup sker på fredag. Fredag? Hmm, då är ju inte jag på jobbet.

Torsdag: Ringer DHL för att boka om och får reda på att det inte är någon pickup bokad. Jag försöker boka själv men ger upp när några koder för brandfarligt gods saknas. Kontaktar företaget och ber dem fixa.

Fredag: Får mail om att pickup sker på måndag.

Måndag: Ingen pickup sker.

Tisdag: Ringer DHL. De hade haft problem med dataöverföring till chaufförerna så de hade inte fått information om upphämtning. Mina paket får prioritering och ska hämtas under dagen. Dock: Ingen pickup.

 

Onsdag förmiddag: Ringer DHL. Nehä, "min kollega skulle ha sagt att pickup endast sker på markplan, inte på plan 13". Men varför ringde de inte för då. Får återigen prioritering och det skrivs "Vid problem, kontakta Björn". Jag kör dessutom paketen till godsmottagningen (markplan...).

 

Onsdag kl. 16: DHL ringer mig. "Hej, har du fått reda på att chauffören inte ville plocka upp ditt paket? Nehä, hmm, undrar varför han inte ringde dig. Det var fel märkning" Sen minns jag inte mer av det samtalet. Jag går iväg den dryga kilometern till godsmottagningen o kollar märkningen. Ringer DHL, kopplas fel, blir bortkopplad och ja jag vet inte. Här var det rejält svårt att hålla tillbaka argheten. Kanske var det därför som det pyste över i öronen.

 

Det slutade i alla fall med att jag gav upp och skrev till företaget dit spriten ska att: Det här får ni fixa. Jag har absolut inget med det här att göra.

 

 

Tyvärr lär det bli fortsättning följer imorgon. *1 2 3 4 5 .........100. Pust.* Tänk om det här kunde vara sista gången som jag gör något snällt för någon annan. Tänk om.

Igår fick jag tulpaner av mamma och innan jag hittade en vas mellanlandade de i den här krydd-krukan.

 

 

Ojojoj. Den väcker starka minnen och påminner mig om de två absolut jobbigaste månaderna i hela mitt liv. Jag säger inte varför, det här är helt mellan mig och krukan (och för den som kan läsa mellan raderna...) :-)

Torsdag-fredag var hela institutionen iväg på Vildmarkshotellet i Kolmården för föreläsningar och socialt umgänge. Mycket uppskattat av mig. Det är verkligen intressant och nyttigt att lära känna sina arbetskamrater på annat sätt än det där vanliga fikarumspratet.

 

Nog för att det är en stor institution bestående av en salig blandning (administrativ personal, lärare, doktorander, läkare och forskare i vitt skilda ämnen (allt från medicin till logopedi)) så föreläsningarna inte kan passa alla samt att jag tycker det är viktigt att gå på de schemalagda föreläsningarna, så kunde jag bara inte förmå mig att gå på "Nytt curriculum för läkarprogrammet". Nej, jag och mina två kumpaner skolkade och tillbringade ett bra tag i hotellets SPA-avdelning.

 

 

Nog trodde jag att det var fler som skulle vara lika busiga som oss men nej - vi hade hela avdelningen (nästan) helt för oss själva! Förutom vattenrelax gav Lotta och jag oss på bastun - i några minuter. Fy tusan. 90 grader!!!

 

Missade nog att julstäda på skrivbordet för idag dök min chokladkalender upp igen. Oöppnad från 19e december!

 

Vet inte hur bra det egentligen är att se den stundande helgen som något som kommer ivägen för allt jag vill göra på jobbet men jag väljer att se det som något positivt - jag gillar verkligen jobbet! Snacka om rejäl nytändning.

 

Hur som helst kanske det var bra med ett break och i helgen har jag inte gjort många knop. Åkte till Motala och slapp både laga mat och diska :-) Igår gjorde vi ett tappert försök att hitta en uggla på skjutfältet men om inte ens Dino vill gå ut så undviker nog ugglorna också snön i största möjliga utsträckning. Bom.

 

En av mina FB-kompisar (FB som i Funbeat alltså) har följande beskrivning:

 

 

* I Melodifestivaltider är TVutbudet inte det bästa på lördagar kl. 20 men jag hittade en film på kanal 5. Jag önskar att jag inte hade gjort det. Två frågor: Varför satt jag och såg hela? Är inte alla filmer om jordens, hotande, undergång uppbyggda på samma sätt?

1. Ja säg det.

2. Jo.:

Spelare: God forskare. God miljöaktivist. Elak oljebolagschef (här tillika aktivistens pappa). Elakt advokat-ex till aktivisten som fått henne att förlora vårdnaden om deras unge. God man som blev ond då han dömdes för vållande till annans död när hans brorson dog.

Nyckelhändelser: God forskare spelar hjälte (tänk Stormare i Armageddon - fast denne överlever). God miljöaktivist smugglar med sin son en mobiltelefon på skolresan. Tror ni mobiltelefonen kommer till användning när katastrofen är ett faktum? - Ja. Elak oljebolagschef som får det hett om öronen. Elakt advokat-ex som blir lite godare när gemensamma sonen är saknad. God man som blev ond blir god igen då han spelar hjälte och räddar sin instängda bror från en säker död. Och jo då. Visst uppstår det tycke mellan den goda forskaren och den goda miljöaktivisten.

 

* Astras lokaler och projekt i Södertälje har köpts upp och ska dras igång igen. Bra så. Det är fortfarande 30-40% som inte har hittat en ny anställning så här ett år efter nerläggningen. Hoppas det här lättar upp arbetsmarknaden lite.

 

* Lottas och mitt experiment gav inget. Idag. På det igen imorgon!

 

* Man kan ju alltid byta bana och bli personlig tränare. Eller inte. Mina kunder skulle nog inte komma tillbaka. Igår såg jag snabbt till att fixa mig en sparringpartner på boxen då jag för allt i världen ville undvika den s.k. kickboxar'n. Hmm, killen var slut redan efter en kvart så resten av passet var det jag som pushade honom samtidigt som det var jag som slog...

Idag var det samma sak på TRXen. -Hej. Kör du med någon? -Nej, jag kör gärna med dig. -Vad heter du, så vi kan pusha varandra? B heter jag. -E. Bra, jag har bara kört en gång tidigare och då kände jag inget efter så jag behöver mycket push.

35min senare ligger E. med benen högt i rummet bredvid samtidigt som jag fick springa till kiosken och fixa dextrosol. Hoppas hon får träningsvärk i alla fall!

Vilket fantastiskt väder det har varit i helgen! Jag har inte kunnat hålla mig inomhus utan har både klarat av en långpromenad och en låååååååååååååååååångpromenad i solen.

På vissa ställen var det det dock svårspatserat...

 

... och vallabacken hade krävt full skyddsmundering om man fått för sig att åka pulka här.

Fredagskvällen får tillbringas i soffan den här veckan. Jag är rejält trött och skyller på gårdagens spinning. Jag har fortfarande inte hittat en bra nivå på hur mycket jag ska dricka under och efter - antingen får jag springa på toan som en gravid/diabetessjuk eller så går jag inte alls. Igår var det det senare vilket också det störde nattsömnen och gav huvudvärk långt in på dagen. Jaja, hypokondrisk som jag är så trodde jag att symtomen pekade mot något värre som tydligen även "immuna" kan få. Sov med en hink bredvid sängen ut i fall att... Nöjd att bara vakna med huvudvärk :-)

 

På tal om gravid så nästan tjatade jag till mig att få gå och hämta Siggisen på dagis vid lunchen i torsdags då han skulle till läkaren. Ooops. Trots att hans mamma meddelat dagis att just jag skulle komma så hade fröken som inte var på rast missat den noteringen. Sigge var ju inte mycket till hjälp mer än att han visade på alla dagisets lampor ("jag ser ju att ni känner varandra, men..."). Jag måste verkligen träna honom i att säga 'Björn' när han ser mig lika tydligt som han skriker BILAR!!! så fort något med fyra hjul och en motor passerar.

Efter att missförståndet rätts ut fick jag istället superservice med hämtande av (rätt...) skor, apmössa och vantar - och 10 ursäkter. Vadå? Hellre att de lämnar ifrån sig en unge för lite än en för mycket.

 

Har fått frågor om hur otäckt vårt källarförråd egentligen är efter det här inlägget. Döm själva och tänk på att mobiltäckningen här nere =0.

 

 

På jobbet har det varit en händelserik vecka på många sätt. Bl.a. så berättade Lotta för mig vad hon ville ha för resultat och jag gick igång direkt och styrde upp halva hennes experiment för att få fram det resultatet. Så roligt det är att jobba ihop med någon som kan lite andra saker än jag. Idag var det dags för experimentet och jag gick och nojade över antalet celler, sorteringen av celler, om hennes ligand satt kvar medan hon var mer nervös över andra saker som jag själv ser som en promenad i parken. Haha, fast hon hade det nog inte så lätt idag men världens petigaste Björn över axeln när hon pipetterade.