vismut

Minns ni snubben som åt på sin egna fot i omklädningsrummet för någon vecka sedan? Han har blivit kompis med mig. Observera att han har blivit kompis med mig och inte tvärt om. Jaja, så kan det gå när man är trevlig och inleder konversationer med människor man inte känner.

I veckan har jag blivit omvänd IGEN för förtiosjunde gången så nu tror jag att min teori om mina stackars små mutant-växter är rätt. Jag mailade fort som tusan (lite väl fort när jag läst mailet i efterhand) till Bossen och berättade om super-teorin men han har inte kommenterat det över huvud taget. Får väl vänta till tisdag o se...

I fredags gick vi till Platens och jag fick beröm på dansgolvet för att jag dansade så bra till så pass dålig musik. Japp, det är väl med det som med mig och människor. Jag kan låtsas vara trevlig mot personer jag ogillar om situationen kräver det. Ytterligare en superkraft?

Lördag förmiddag testade jag nya löparskor på Intersport i Tornby. De filmade mig när jag sprang, och svettades (pinsamt), på ett löparband. Då fick jag bevis för att min högerfot är skum inte bara när jag simmar ryggsim utan även när jag springer. Den såg ut att bara hänga&slänga. Jag har kollat med mamma och när jag var liten så var det högerfoten som gjorde att jag snubblade ibland så det är väl fel på den då. Mina nya Nike Air Zoom Structure Triax+ 11 har ett litet hålrum för ett chip, så om jag någon gång skaffar en Ipod så kan jag få min löparstatistik i öronen medan jag springer... (Ulrika: Jag köpte två nya par kallingar också om du undrar. Sen slängde jag fyra par när jag kom hem om du undrar det också.)

Sen var det svamptur/skogspromenad med Åsa och Johan. Som ni ser körde Åsa med trial and error-metoden för att undersöka vilka svampar som var ätliga och inte. Två stora smörgåsar räckte svampen i alla fall till. OBS inte den på bilden!


På kvällen blev det film och Mario Cart på Wii med Stefan, Lena, Christian, Annica och Axel.

Idag gymmade jag, badade bubbelpool och bastade - Simhallen är grym :-) Sen kom jag hem och hade lite tråkigt tills Christian kom på att han hade ännu tråkigare så Annica och han kom hit och åt hallonpaj och spelade Ticket to ride. När jag kommit sist pga Christians taskiga block åkte vi hem till Stefan och spelade mer Mario Cart. Jag är kass. Fast när jag koncentrerar mig så kan det gå ganska bra ett litet tag. Förklaringen till mitt usla TVspelande har jag föklarat tidigare här.

Idag har jag hjälpt en utländsk tjej att hitta vägen till Tinnerö. Jag träffade på henne med kartan i högsta hugg på Nygatan så hon var lite fel. Och eftersom hon inte ens kunde hitta till rätt håll på Djurgårdsgatan känns det lite otäckt att veta att hon gav sig iväg för att hitta Rosenkällasjön. Den hittade inte ens jag första gången jag letade efter den. Eller jo det kanske jag gjorde. På hemvägen...

Andra tjejen var lättare att hjälpa. Hon såg väl hur jag guidade den andra så när jag började gå kom hon fram och frågade vart Forumsteatern Nationernas Hus låg. Upprop i morgon...

---

Nu är det lite säkrare för mig att gå ut på krogen - mina partybyxor, som enligt vissa DIPPare borde förses med varningsskylt,  har gjort sitt (det hade de väl för ett (eller två) år sedan också men de har legat kvar i garderoben).

Ok, han satt redan i fängelse och var förmodligen inte den smartaste människan i världen, men ändå - hur dum får man va?

http://www.expressen.se/Nyheter/1.1275333/avsandarens-namn-pa-mccainhot

Om ni inte orkar läsa själva så handlar artikeln om ett hotbrev innehållandes vitt pulver till John McCain. Smartskallen (avsändaren) hade skrivit sin adress på baksidan av kuvertet...

Idag, nästan 3 år och 10 månader efter att jag blev remitterad, var jag på besök hos en specialisttandläkare som undersökte mina käkar. Nu har jag inte så stora problem fast ibland gör det lite ont och då blir jag på ganska dåligt humör. Dessutom knastrar det i dem ibland. Jag hade fått en stort frågeformulär med massor av frågor (vissa väldigt konstiga, 'äter du för mycket?' t.ex.) hemskickat som skulle vara ifyllt. Nu fyllde jag i svaren innan jag sprang maraton annars hade jag förmodligen svarat lite annorlunda på vissa frågor (känt dig yr? Energilös? Smärta i kroppen? Dålig matlust? Besvär att få luft?...). Med mig hem fick jag ett avslappningsprogram samt en instruktion för styrketräning av käkmusklerna. Jag fick även något som hon kallade skonkost (jag och tandläkaren har nog olika tankar om vad skonkost är). Det innebär inga sega kolor eller hårda saker närmaste tre månaderna. Jag fick heller inte tugga tuggummi (fast dte kommer jag nog fuska lite med).

---

Nu har de börjat renovera vår innegård. Idag har de slitit upp alla buskar. Ska bli kul att se hur det blir när det är klart.

---

Nästan gjort en vecka efter semestern nu. Måndagen var konstig för jag var som en nybörjare. Som tur var hade jag lite administrativa grejer att göra så jag slapp rulla tummarna. Nu är allt som vanligt igen och jag har läst massor och är så intresserad av att se hur mina nya experiment ser ut om typ en vecka.

---

Den här veckan har jag hört mer om barn (små sådana, typ spädbarn och lite äldre) än jag tror jag någonsin gjort. Förutom allt otäckt som kan hända så verkar det jobbigt. Alla har klagat :-)

---

Äckligast idag var en snubbe på gymmet som satt och bet på sin oduschade fot (!) när jag klev ut ur duschen. Jag tänkte fråga om det smakade bra men jag gjorde inte det...

Det hela började en dag i vintras när jag gick på stan. Jag hade ett löst hårstrå i synfältet som irriterade men jag lyckades aldrig plocka bort det. Väl hemma såg jag att det var en extra lång, vit, ögonfrans som krävde en klippning. Sen dess är det en återkommande procedur ungefär varannan månad. Ikväll är det  dags igen.

Nu är min semester slut...

Badplatser (observera att jag är biased)
+++++
Varamon (Motala): Sandbotten och sandstrand och sötvatten. 22grader i vattnet (just den här dagen iaf).

++++
Stavsätter stora Rängen (Sturefors): Gräs, brygga och lite äcklig botten. Varmt i vattnet. Minus: alla bromsar.
Jerusalemsbadet (Motala): Gräs, sandbotten. Minus: Långgrunt och myrjävlar.

+++
Svartå fors (Linköping): Gräs och hyffsat bra botten. Minus: kanadagäss-skit
Tinnerbäcksbadet (Linköping): Gräs runt om och asfaltsbotten. Kass vattenkvalité i "sjön" men polen är bra. Får sina plus för att det är grymt nära om jag bara vill doppa mig. Annars skulle det bli minus. Dessutom går jag in gratis.
Dalby stenbrott (Lund): Varmt i vattnet men otäck botten. Långt från Linköping.
Västra hamnen (Malmö): Sand eller gigantiskt trädäck. Botten okänd. Jag bottnade inte och det var inte riktigt sötvatten.

-
Ljusnan (Bollnäs): Kallt och stenigt. Kanske inte helt fair att ha med på den här listan.

---

Tåg:
+++++                        ++++                           +++                                   ++                                   -
1a klass X2000       2a klass x2000         1a klass InterCity           2a klass InterCity         Nattåget

---

Sommarens låt i mp3-spelaren: 'Karatefylla' med Byz
Den är inte ny, inte bra och jag vet inte hur den hamnade i spelaren men den gör mig på skratthumör för jag tänker på Sebbe och Jonas som satt i BMF-rummet när det begav sig och spelade den här videon om och om och om igen.
Nu när jag lyssnat på den några gånger har jag hittat en textrad som låter så här: "Vem är Sockan, vad är det för namn?". Det finns i alla fall en mobiltelefon där jag står (eller har stått) under namnet 'Sockan'...

Sommarens get out of my head-låt: '48h' med David and the Citizens. Snälla, lämna min hjärna!

Alternativ rubrik hade kunnat vara Djurfarmen för mitt ide har fått besök i veckan. Jag har en bananflugeinvasion och jag har fortfarande inte lyckats lokalisera källan (rutten frukt?). Sen har/hade vi fladdermöss på vinden för jag har hittat en död i trapphuset precis utanför vindsdörren.

I veckan har jag städat min lägenhet och storstädat akvariet. När jag sköljde gruset hittade jag kvarlevorna efter räkan Gunnar:

Vid sidan av krocket har jag ytterligare en superkraft: lokalsinne. Eller jag har åtminstånde haft det. När jag var liten kunde mamma och pappa fråga mig åt vilket håll kyrktornet var och jag kunde peka rätt. Så, ja. Förutom en liten incident i Berlin 2001 så har mitt lokalsinne varit oklanderligt - tills idag.

Jag gav mig iväg till min hallonskog för att plocka svamp. Efter ca 40 min tyckte jag att det var dags att byta kurs och börja gå tillbaka till cykeln. Jag stöter på en backe jag varit vid förr och då vet jag att jag ska gå mer till höger. Tjena, jag gick o gick o gick och helt plötsligt står jag mitt i ett villaområde i Vidingsjö. Men det var bra, följde jag bara Haningeleden så skulle jag komma till avtagsvägen som leder mig till cykeln. Men sen inser jag att nu när jag vet var jag är så kan jag ju ta en genväg. Jag måste bara komma ihåg att hålla höger.
Så jag gick in vid Vidingsjö motionscenter och höll höger. Det var en hel massa leder som gick kors och tvärs och ibland gjorde jag mina egna stigar. Helt plötsligt är jag vid en rotvälta som jag såg 2 timmar tidigare. Hmm, och snart står jag i ett nytt villaområde, denna gång i Haninge! Jag var helt borta. Även om jag tyckte att jag höll höger så hamnade jag ännu mer till vänster. När jag lyckades lokalisera Haningeleden igen tog jag inga risker utan följde den till jag kom till avtagsvägen. Min "genväg" kostade mig 1h 45 min och jag övervägde starkt att ringa någon av mina bilburna kompisar men tänkte att då skulle de få något att prata om i evighet så jag fortsatte att gå. Totalt 4 timmars promenad blev det. En gissning är att jag hann gå runt 2 mil.... Sista halvtimmen öste naturligtvis regnet ner.

Svampen då? Nu blev det ju bara en timmes letning men har ni tänkt på att svamp heter samma sak i singular som i plural? Det har jag...

Jag röker inte, snusar inte, tar inga droger, dricker inga jättemängder alkohol. Så vad gör jag för att förstöra min kropp och hälsa? -Tar mig runt 42.5km i fjällmiljö.

Lägg redan nu märke till ordvalet "tar mig runt" - inte 'springer'. Två ord: Fy tusan

Jag skulle gärna berätta om upplevelsen längs banan men minnet sviker. Det är förresten intressant att se hur hjärnan (inte) fungerar när kroppen är tömd på energi. Jag försökte förhöra mig på multiplikationstabellen och den kunde jag, men att titta efter röda små flaggor som visade vägen var faktiskt ansträngande - hjärnan sållade liksom bort dem.

Jag startade med motionärerna klockan 8 på lördagsmorgonen. Jag visste redan från början att jag hade behövt äta mer frukost men nu var det försent. Första 2-3km gick bra men sen började stigning #1. Det var så brant att det var omöjligt att springa. När lutningen äntligen tog slut efter 8km började "running as is should be", jätterolig löpning i 8-9km. Någon rejäl stigning i en led som mer var som en bäck innan det blev för mycket nedför bland rötter och stenar för att jag (och andra kloka människor) skulle våga sig på att springa.


Efter 27km var det dags för lite energipåfyllning i en depå. Strax innan hade jag känt första krampkänningen och också att mitt vänstra knä inte var som det skulle. Snart börjar helvetet. Efter 1km lätt löpning började STIGNINGEN. 200 höjdmeter på 1km. Och inte var det slut på det. Nej, det bara fortsatte och fortsatte. Någonstanns här gick Pierre ifrån mig. Jag fick sträcka ut mina ben varje minut (eller efter varje steg) för att förhindra krampkänningarna att övergå till kramp. Knät var emellanåt helt paj och jag trodde benet skulle lossna.

Det var också här som hjärnan slutade fungera. Jag ser en stolpe och hör hur det surrar: "konstigt, en elstolpe här uppe" - det var ingen elstolpe utan en jordgeting som fastnat på mina shorts och hann sticka mig två gånger innan jag fick bort den. Fast jämfört med all annan smärta så kändes det inte så mycket (fast idag kliar det). Med ca. 8.5 km kvar blev jag omsprungen av den som vann - han startade 3h efter mig. Efter sista depån var det 8km NERFÖR kvar. (Det var här som jag blev omsprungen av kvinnan jag valt ut att tävla mot, Ulrika.) Det gick hyffsat. Jag sprang när knät tillät och jag släpade mig fram när det inte tillät löpning.

Målgången: Även fast knät och benen inte gillade det så måsta jag ju iaf se ut som om jag springer in i mål. När jag passerat mållinjen känner jag att jag skulle krampat om jag stannade så jag fortsatte. Det fick speakern att säga att han tyckte jag sprungit tillräckligt och att det fanns massage att få. Pierre filmade och asgarvade.... Jag mådde trots allt bra efter målgång, mycket bättre än 2006.

Dagen efter: Lite stelt på morgonen. Känslan i kroppen kan jämföras med att vara småbakis. Eftermiddagen däremot - då kickade träningsvärken in i alla muskler utom mage och triceps (underarmar och biceps-why?!?!) och jag kände mig överkörd av en lastbil. En litenliten cykeltur till ICA för inhandling av chips fick min bröstkorg att värka och jag flåsade som jag vet inte vad.

Summering: Ett maraton där man ibland hade lera till strax under knäskålen i fruktansvärd terräng fast excellent löparväder. Jag har den bästa konditionen på flera år men benmusklerna pallade inte alla backar. Det känns tråkigt för jag hade gärna gjort en bättre tid än 7h 25min. Jag försämrade mig med 55 min från förra gången (lättare bana då). Fast den som vann det året försämrade sig med ungefär en timme han också. I princip alla gjorde en timme sämre än på förra banan - förutom Pierre som sprang på exakt samma tid! Grymt! Så går det när man har som jobb att gå en mil i fält vaje dag och uppepå det lägger löpträning. Vid banketten pratade jag med en maratonlöpare som sprang vanliga maror på 3h 20min. Den här sprang han på 6h 10min: "Det krävs helt andra muskler för sånt här".


Roligast: Vi skulle springa genom en gethage och fick inte släppa ut getterna. Nehä. När Pierre och jag skulle passera hoppade en av dem över grinden. Tydligen fanns inte en get kvar i hagen när eliten sprang förbi...

Mest exponering vid kvällens bildspel: När bilderna från dagen visades så fick en bild på mig och Pierre fungera som någon slags bakgrundsbild när tävlingsledaren pratade om dagen. Problemet? Kamerevinkeln(?) gjorde Pierre stor som en buffel och mig spinkig som en sticka.

Vinst: Alla deltar i utlottning av fina priser. En del priser är värda en hel del (Lundhagsjackor etc). Jag vann pulver till 11l sportdryck...

Never again? Efter målgång sa jag att - aldrig mer, men nu känns det som om jag vill ha revansch. Någon som vill följa med...?

---

Mer läsning:
http://www.ltz.se/artikel_standard.php?id=538477&avdelning_1=102&avdelning_2=218 http://www.op.se/parser.php?level1=3&level2=54&id=939301 http://www.marathon.se/blog/Comments.cfm?Blo_ID=12&Ent_ID=601

---

Ingen får tycka synd om mig för det värsta av allt är att jag gjort det här helt frivilligt och tom betalat för det...

Fick bästa sms:et på länge idag: Vem har just fixat en ny dator till dig?
Avsändare: Min roommate Hanna

Fast nu är frågan varför Hanna fick dator när hon bad om en ny när inte jag fick. Hmm. Måste vara något med att Hanna kramar Bossen ;-)

Fredag: Tåg till Lund. Tågresan blev en speciell upplevelse då jag fick inblick i hur en 17-årig tjejs liv ser ut. Hon är egentligen värd ett eget blogginlägg men här kommer en massa stolpar istället så ni kan ju låta er fantasi koppla samman allt till hur jag hade det i 90 minuter innan hon steg av: Semester i Las Vegas i 3 veckor. Köpte ett par Gucci-solglasögon som hon lät pappa betala. Köpte en Ralph Lauren-tröja till sitt ex som hon nu skulle lämna till honom i Växjö. Han betalade resan (fredag-söndag). Hennes nya kille trodde hon skulle hälsa på en tjejkompis. Jag frågar: Du glömde inte tröjan nu då? Jo, det hade hon gjort! Först trodde jag hon skämtade men när hon ringde sin mamma och bad henne skicka den istället så fattade jag att hon inte skämtade. Hon kunde inte bada i skogssjöar för där fanns det många lik ("sett många skräckfilmer"). Hon tog aldrig badstegar upp ur vattnet för hon hade bacillskräck (?). Hon hade träffat David Copperfield och frågat vem han var. Sex-anspelningar när paret bredvid oss gick till Bistron. 90-minuters konstant babblande - Lambohovkids alltså...
Väl framme i Lund jobbade jag på brännan i Lundagård i väntan på att Oscar kunde gå ifrån ex-jobbandet. Sen cyklade vi många kilometer ut på slätten och badade, sprang och "gymmade". Jag slappade mer än Oscar.

Lördag: Oscar bor i sin lillebrors korridorsrum och nu inser jag hur smart jag är som aldrig velat bo i korridor. Techno till klockan 4 på morgonen (det var iaf då jag somnade...), en liten dusch i korridoren och ett pyttelitet kök. Kul.
Tåg till Malmö, bad i västra hamnen, strosande genom stan, minigolf och 25-årsparty för Oscar i hans gamla kollektiv. Utgång på Inkonst (starspoting: Timbuktu och Promo från Looptroop). Jag tog det ganska lungt eftersom jag fortfarande minns (delar av) mitt förra Lund-besök.
Söndag: Lördagen baklänges. Städa-minigolf-Västra hamnen. Oscar och Sara skulle förstås hoppa från hög höjd fastän man inte fick. Som vanligt hoppade inte jag. (Jag hoppade iåfs från två meter på lördagen!) En man som hoppade innan blödde från knät. Jag hade plåster och frågade om Oscar hade någon kniv. Fram kom hans födelsedagspresent från mamma: en kökskniv. Sen åt vi världens minsta glass (två kulor var som en vanlig halv kula - skandal!) och åkte till Lund.

Måndag: Oscar jobbar och jag åker till Helsingborg. Jag är dyngsur redan innan jag hinner uppfatta att det regnar. Sen går jag runt i Helsingborg blöt i regn och storm resten av dagen. Mitt paraply pajar och min regnjacka står inte emot vattnet. På kvällen blev det TP (vinst!) hos Oscars storebror + fru.


Tisdag: Skitsnack och the med Ulrika och David hemma hos Ulrika. Köpte en ny regnjacka på stan. Min andra höll iaf i 8 år ("Inte ens en Haglöfs lever för alltid" - köpte en ny). Blev skrämd av Ulrika när jag står och tar ut pengar. Hinner inte med någon biljard med Oscar innan tåget går.

Onsdag: Tvättdag och segar så mycket jag kan! Packar inför Östersund och ser Batman på bio.