vismut

Om jag nu hade missat att jag hade semester igår så blev jag påmind av google-kalendern en gång i timmen. Mobilen plingade till och skrev "2012-12-28 Hela dagen Semester". Undrar vad det var för skum inställning.

 

Jag var mycket medveten om att det var semester och jag hade en riktigt trevlig dag/kväll.

 

Först skulle det vara jag och Lena. Sen jag, Lena, Christian och Annica. Sen jag, L, C, A och Stefan. Sen bara jag och L. Till slut blev det i alla fall jag, Lena, Christian och Annica...

 

Promenad, fika och eldning i solen (även om den var bakom träden) på eftermiddagen följt av mer fika, mat, kortspel och soffhäng vid kaminen hemma hos Christian&Annica. Mycket trevligt som sagt.

 

 

 

Doktorn: Jag fattar inte att alla som jag spelar kort med är så jäkla snabba på att sortera sina kort i ordning.

 

Christian (blixtsnabbt): Du har aldrig tänkt på att det är du som är långsam?

 

Doktorn: Tssssssss!!!

Ja, så här var snögubben 2009 och så här är den i år:

 

Nu är det Jul igen och nu är det Jul igen och i år var vi två fler än förra året då syrran och John är i Sverige. Doris älskar julen (och alla andra tillfällen då findukar kommer fram) men hon förtjänar ingen julklapp efter att ha orsakat blödning på mig när jag skulle ta bort henne från bordet.

 

I år var tomten skäggigare än han varit de senaste 20 åren.

 

Idag ville John fira Australiensisk jul och den inleds med champagne och frukt till frukost.

 

 

Sedan åkte Maria och John hem (!) till Linköping för att fortsätta firandet med grillparty medan jag och pappa åkte skidor.

 

Årspremiär för mig (hur många mil har heltidsproffset i Hönsarvet hittills?) och det gick väl sådär måste jag säga. 5 lager blått + 3 lager rött =Bakhalt och ifrysning. Kul Jul. Pappa som åkte ifrån mig var nog nöjd i alla fall.

 

 

Nu undrar väl ett antal där ute (uppe) hur många gånger jag ramlade under mina 10km. Svaret är 1. På platten. Med 150m kvar när jag inte orkade stanna för att ta bort snön under högerskidan.

Yes! Vi har passerat vintersolståndet och går mot längre dagar igen. Skönt, jag har aldrig tidigare haft sådana anti-mörkertankar som den här hösten. Kvinnorna på jobbet tror att det är för att jag inte har lika mycket att tänka på längre och ja, hjärnan har säkert bara ett begränsat utrymme för tankar och försvinner något fylls utrymmet med något annat.

 

På tal om ljus funderar jag på att åka till Playitas (Kanarieöarna) för en organiserad triathlonvecka i april. Jag vill gärna ha sällskap dit. Det finns massor att göra så man behöver inte träna triathlon om man inte vill. Golf, gruppträning, tennis, ledarutbildningar etc etc. Eller så ligger man i solen vid poolen om man vill det.

 

Någon som vill med?

 

Annars i veckan har jag varit helt knäckt under och efter ett boxpass. Illamående, svimfärdig, kramp i vänster vad och allmänt mör efteråt. Jag trodde nog att nu kommer den där förkylningen som alla andra haft men nej, det var nog bara ett bra träningspass. För övrigt hoppas jag, för bådas skull, att tjejen jag sparrade mot inte råkar ut för något dåligt för hon lär ha mitt DNA under naglarna med tanke på rivmärkena jag har på insidan av överarmen från uppvärmningen...

 

Kul också att se att Hanna har humor. Hon uppskattade inte att få ett återanvänt kuvert och gav tillbaka med samma medicin. Fattar inte vad hon klagar för. Hon fick ju trots allt ett tackkort, det är mer än Mia fått (än)!

Idag var det dags för det numera årliga glöggfikat med tillhörande jultävling på Cellbiologen. Som regerande mästare gick Plan 13 in stenhårt för att försvara mästarbältet. Utmaningen var ett pepparkakshus dekorerat med labbgrejer.

Plan 11 bidrog aldrig med något hus då de hade haft så många idéer som de aldrig kunde enas om. Well, så var det på Plan13 också men där genomfördes alla idéer (förutom Anitas buskar som jag och Lotta diskret plockade bort...).

Det gick bra för oss. Vi kom på delad förstaplats med Plan 12.

 

Hur ofta är man riktigt nöjd med sig själv? Frågar ni mig så är svaret: -Inte ofta. Antar att det har att göra med att jag trots allt lider av duktig-flicka-syndromet och att allt bra kan göras bättre. Tur att jag inte har samma krav på min omgivning! Men, det ska sägas, det här gäller i princip bara de saker som jag bryr mig om. Att det samlas lite damm under sängen (dvs dålig städning som skulle kunna göras bättre) är inget som stör mig alls.

 

Så när har JAG varit riktigt nöjd med mig själv? Efter Lidingöloppet förra året var jag riktigt nöjd med mig själv. Jag hade gjort mitt absolut bästa inför och under loppet och jag klarade av min måltid. Bättre kunde jag inte göra.

 

Så här i efterhand är jag också riktigt nöjd med alltihop runt min disputation. Just där och då var det bara en grej som skulle klaras av och allt fokus var på det men undan för undan när jag tänker tillbaka på våren så inser jag att jag gjort mitt bästa - och resultatet blev bra. Jag är nöjd med allt från den dagen; både disputationen och den efterföljande festen som planerats sida vid sida med alla andra förberedelser.

 

När Rille såg det här kortet, från när betygskommittén ger sin dom, tyckte han jag skulle rama in det och sätta över sängen för att titta på när jag har en dålig dag. Mjo, det skulle nog passa bra.

 

Min inbokade helg började alltså i fredags med Emelies disputationsfest. Eftersom jag ansåg att jag visste exakt var festlokalen låg var det lite pinsamt att komma efter de två gående festdeltagarna jag passerade på vägen till lokalen men som jag inte slog följe med då jag behövde besöka en toalett... Kallt om fingrarna när jag fick krypa till korset och ringa efter vägbeskrivning var det också.

 

Det traditionsenliga spexet bestod av ett luciatåg med specialskrivna sånger. Det togs ett kort på oss.

Jag hinner egentligen inte blogga men gör jag det inte nu blir det inget förrän sent söndag kväll så jag får skriva snabbt. Min enda, vakna, obokade tid denna helg från och med kl. 18 ikväll är mellan det att jag vaknar imorgon till kl. 11 på förmiddagen...

 

Gårdagen inleddes med ett luciatåg som var färdigsjunget på runt 5min och fortsatte med en briljant idé (se nedan), disputation, smörgåstårta och box&kick.

Gick ikväll årets Vinterljus. Inget speciellt den här gången - bäst var varmt te i soffan när jag kom in från kylan.

 

Favoriterna (som inte gör sig speciellt bra på mina bilder):

 

Idag var det dags för Alex begravning. Upplägget för den här begravningen var helt i min smak då den fokuserade mycket på minnen och mindre på sorg (även om den inte var lika uppsluppen som den var i den dröm jag drömde natten till igår. Jag säger bara Alex, Whitney Houston och Macgyver...).

För första gången var jag också med på jordsättning av kistan och det var en ganska jobbig del måste jag säga.

 

Efterföljande lunch åt vi på Naturcentrum där jag hittade den här boken. Jag som trodde att en bärfis bara var en bärfis. Årets julklapp?

 

Ungefär så hade nog Alex sagt om han hade fått höra om det här:

 

"Hej Björn,

Jag har glädjen att meddela Dig att Du tilldelas Hälsouniversitetets förtjänstmedalj i silver 2012 för Din avhandling ”Reversible modifications of chloroplast proteins and assessment of their functions”.

Fakulteten delar årligen ut en silvermedalj till en grundutbildningsstudent och en silvermedalj till en forskarstuderande som disputerat under året.

Silvermedaljen delas ut vid fakultetskollegiet den 17 december kl 15-17 i Berzeliussalen.

Välkommen!

Med vänlig hälsning

Johan Söderholm
Dekanus"

 

Alex grupp har nu på två år fått två finfina utmärkelser. Åsa förra året för sin artikel och nu jag för min avhandling.

 

Well done!

 

Ps. Tack för nomineringen vem det nu var!

Redan två timmar in i arbetsdagen hade jag två plåster på vänster hand. Det ena efter ett paper-cut modell större på labbdagboken och ett efter att ha kört en finspetsig sax i tummen.

 

Som sagt var det disputationsfest i fredags för Cecilia. Hon och jag har följts åt ända sedan första dagen i Linköping i samma nollegrupp, via KemiskBiologi och forskarskolan till doktorerande på Cellbiologen.

 

Bordsplaceringen var en favorit i repris och jag hade riktigt riktigt roligt! Bara två veckor till nästa disputationsfest!