vismut

Vi har ett online-beställningssystem på jobbet som alla beställningar ska gå genom. Varje gång som man loggar ut kommer det upp en ruta med något bevingat ord. Den här dök upp idag, konstigaste jag sett faktiskt:

Den traditionella jultävlingen vid Cellbiologens julfika ha ju plan 13 vunnit alla de år tävlingen funnits, d.v.s 2011 och 2012.

I år var det upplagt för oss igen då det var vi som arrangerade det hela men...

Nytt jobb på platsbanken:

 

"Hur ser din arbetsdag ut? 

Du kommer i rollen som kemist ha en strategisk, utvecklande och operativ roll. Här får du möjlighet att verka som företagets interna och externa tekniska specialist. 

Vem trivs här? 

Vi söker dig som har en akademisk relevant utbildning, Vi ser gärna att du har erfarenhet av att driva utvecklingsprojekt. Du är effektiv, självgående och tycker om att arbeta i en miljö där man får ta egna initiativ. Arbetslivserfarenhet från laboratoriemiljö är starkt meriterande. Vidare ser vi även att du är kommunikativ då det är viss kundkontakt."

Det där säger ju inte så mycket så jag mailade (fanns ingen telefonkontakt) rekryteringsfirman och ställde massor med frågor.

Fick som svar:

"Tack för ditt mail. Jobbet handlar om utveckling och om skräddarsydda kundlösningar. Just vilket område det rör sig om och vilka metoder och utrustning som används kan jag tyvärr inte svara på i nuläget, utan detta återkommer vi till vid en eventuell intervju. Mycket av arbetat är förlagt vid skrivbord och på företaget finns en teknisk affärsutvecklare, men man har viss kundkontakt då man stöttar upp med specialistkompetens gentemot kunder. Man får gärna ha akademisk utbildning med någon form av kemiinriktning.

 

Hoppas att detta har svarat på dina frågor. Välkommen med din ansökan!"

 

Seriöst? Jag mailade tillbaka...:

"Hej,

Oj vilket busväder det är ute just nu! Skönt att sitta i soffan och dricka te utan att behöva gå ut.

 

Innan dammsugningen kommer här bilden jag lovade igår, cellbiologens näst snyggaste cellodlare:

I samma sekund som jag hittade pappas födelsedagspresent i tisdags insåg jag att den skulle bli kostsam för mig. Bredvid fanns nämligen en riktigt dyr leksak. Eller, jo, den är dyr och ja, det är en leksak men jag vet ju att jag kommer att använda den och ha mycket roligt och nyttigt ut av den så efter några dagars övertalande av mig själv köpte jag så en ny pulsklocka idag.

Jag säljer nu därför min två år gamla Garmin Forerunner 405cx. Den är riktigt bra och den enda anledningen till att jag säljer den är att jag vill ha längre batteritid med GPSen igång samt att jag inte kan simma med den.

 

 

Någon som är intresserad? För 800kr får man nu en riktigt bra pulsklocka med GPS och pulsbaserad kaloriförbrukning samt en genomgång av programvara och tips om hur man använder den av mig.

Det bästa med den tycker jag är att den inte är så stor på armen och att man kan programmera oändligt många typer av träningsprogram för t.ex. intervallträning i förväg.

Det sämsta är att den ibland tar lång tid på sig att lokalisera GPSsignal just när man ska börja sitt pass och att batteritiden med GPSen igång är 7-8h (vilket iprincip gäller för alla Garmins klockor förutom den jag just köpt för betydligt mer pengar).

Någon spekulant (*host, host, Fanny!*)?

Hur många kan säga att de sett mig riktigt arg? Två läsare av bloggen kanske. Inte mer. Irriterad har nog de flesta sett mig dock :-)

 

Idag däremot imponerade jag på mig själv. Inte visste jag att mina kinder (och öron!!!) kunde bli så röda. Det skumma är dock att jag inte vet mot vem/vad jag ska rikta min ilska. Fast, DHL ligger ju inte speciellt bra till hos mig just nu...

Lång historia lång:

 

För två veckor sen behövde jag metanol (5l) och Lotta isopropanol (2l). Lotta gjorde beställningen.

Förra tisdagen kom leveransen: 15l MeOH och 24l isopropanol trots att beställningen var korrekt. Fakturan hade dessutom kommit till fel person.

 

Onsdagen: Jag hade inte så mycket att göra så jag tänkte vara snäll och ta tag i returen av spriten. Ringer företaget. Får senare mail om att returfraktsedlar är postade och att pickup sker på fredag. Fredag? Hmm, då är ju inte jag på jobbet.

Torsdag: Ringer DHL för att boka om och får reda på att det inte är någon pickup bokad. Jag försöker boka själv men ger upp när några koder för brandfarligt gods saknas. Kontaktar företaget och ber dem fixa.

Fredag: Får mail om att pickup sker på måndag.

Måndag: Ingen pickup sker.

Tisdag: Ringer DHL. De hade haft problem med dataöverföring till chaufförerna så de hade inte fått information om upphämtning. Mina paket får prioritering och ska hämtas under dagen. Dock: Ingen pickup.

 

Onsdag förmiddag: Ringer DHL. Nehä, "min kollega skulle ha sagt att pickup endast sker på markplan, inte på plan 13". Men varför ringde de inte för då. Får återigen prioritering och det skrivs "Vid problem, kontakta Björn". Jag kör dessutom paketen till godsmottagningen (markplan...).

 

Onsdag kl. 16: DHL ringer mig. "Hej, har du fått reda på att chauffören inte ville plocka upp ditt paket? Nehä, hmm, undrar varför han inte ringde dig. Det var fel märkning" Sen minns jag inte mer av det samtalet. Jag går iväg den dryga kilometern till godsmottagningen o kollar märkningen. Ringer DHL, kopplas fel, blir bortkopplad och ja jag vet inte. Här var det rejält svårt att hålla tillbaka argheten. Kanske var det därför som det pyste över i öronen.

 

Det slutade i alla fall med att jag gav upp och skrev till företaget dit spriten ska att: Det här får ni fixa. Jag har absolut inget med det här att göra.

 

 

Tyvärr lär det bli fortsättning följer imorgon. *1 2 3 4 5 .........100. Pust.* Tänk om det här kunde vara sista gången som jag gör något snällt för någon annan. Tänk om.

Vet inte hur bra det egentligen är att se den stundande helgen som något som kommer ivägen för allt jag vill göra på jobbet men jag väljer att se det som något positivt - jag gillar verkligen jobbet! Snacka om rejäl nytändning.

 

Hur som helst kanske det var bra med ett break och i helgen har jag inte gjort många knop. Åkte till Motala och slapp både laga mat och diska :-) Igår gjorde vi ett tappert försök att hitta en uggla på skjutfältet men om inte ens Dino vill gå ut så undviker nog ugglorna också snön i största möjliga utsträckning. Bom.

 

När klockan ringde imorse, och jag var i tillståndet mellan sovande och vaken, konstaterade jag att jag nu visste hur det är att vara död. Inatt har jag inte drömt en endaste sekund och jag undrar om jag ens rört mig. Jag tror dock att jag har andats.

 

 

Väl på jobbet blev det en annorlunda förmiddag p.g.a ett stort strömavbrott. Hade det här stora skett på en helg hade vår nya masspektrometer i 4-5miljonerkronorsklassen pajat. Nu kunde vi stänga av den manuellt, alla knappar i rätt ordning, 13min innan dess reservkraftkälla skulle ge upp. Undrar hur det gick på US egentligen. Det måste nog bara ha varit den mest prioriterade utrustningen som hade ström där ett tag då inte ens vår nödbelysning (som är prioriterad) hade det.

 

 

Annars idag konstaterade jag att det snart är dags att skaffa ett Facebook-konto om man inte ens kan komma åt vetenskapliga artiklar utan:

 

 

Vet inte vad det här var för sida som Google skickade mig till. Via Pubmed gick det hur bra som helst att läsa artikeln utan Facebook.

Idag var det dags för det numera årliga glöggfikat med tillhörande jultävling på Cellbiologen. Som regerande mästare gick Plan 13 in stenhårt för att försvara mästarbältet. Utmaningen var ett pepparkakshus dekorerat med labbgrejer.

Plan 11 bidrog aldrig med något hus då de hade haft så många idéer som de aldrig kunde enas om. Well, så var det på Plan13 också men där genomfördes alla idéer (förutom Anitas buskar som jag och Lotta diskret plockade bort...).

Det gick bra för oss. Vi kom på delad förstaplats med Plan 12.

 

Jag hinner egentligen inte blogga men gör jag det inte nu blir det inget förrän sent söndag kväll så jag får skriva snabbt. Min enda, vakna, obokade tid denna helg från och med kl. 18 ikväll är mellan det att jag vaknar imorgon till kl. 11 på förmiddagen...

 

Gårdagen inleddes med ett luciatåg som var färdigsjunget på runt 5min och fortsatte med en briljant idé (se nedan), disputation, smörgåstårta och box&kick.

Idag har jag jobbat på mitt nya jobb i tre månader och hade det inte varit för att min anställning förlängdes hade jag varit arbetslös imorgon.

Under hösten har det inte funnits många kemistjobb ute alls och ännu färre jobb som passat mig. Jag har sökt två. För det ena är hela anställningsprocessen klar och den som fick det hade 16 års arbetslivserfarenhet - från Astra. Jo, det är sådana jag konkurrerar med.

 

Jag har inget riktigt drömjobb men jag vet vad jag vill jobba med och till det senaste jobbet jag sökte kunde jag i princip ha skickat in mitt spontan-CV då det snudd på exakt handlade om det jag vill jobba med. Även när jag ringde och pratade med driftschefen fick jag bra vibbar men sen kommer jag inte ens till intervju. Det är nog inget fel på CVt/personliga brevet då det tog mig på 2 intervjuer i våras - innan jag ens var klar.

 

Nej, felet är nog att 1000 andra som fått lämna Astra letar jobb samtidigt som mig. Deras CV innehåller dessutom a r b e t s l i v s e r f a r e n h e t.

 

Skit. Jag ville verkligen ha det här senaste jobbet.

Det här är historien om hur det kom sig att han som för fem månader sen presenterade sitt avhandlingsarbete med titeln "... of CHLOROPLAST proteins..." helt plötsligt står i en operationssal iklädd blåa kläder samt grön mössa och tittar på ett blödande magsår.

 

Det är svårt på tillgång på material, magslemhinna, som jag behöver i min nuvarande forskning men i fredags träffade jag dock en kirurg som lovade mig material idag. Jag skulle bara komma och hämta. Men: "Du kanske vill se på när jag tar bort muskler och så från biopsin?". Ehh, jo, det kan ju kanske vara bra att ha som erfarenhet så det kan jag väl.

 

Idag på dagen D så hörde han av sig och jag skulle komma bort med mina rör och mitt flytande kväve. Väl där möttes jag av en annan man vars svensk-grekiska var lite svår att förstå ibland och vi gick hit och dit utan att jag visste vad vi höll på med. Jag skulle ju bara träffa den här kirurgen.

 

Sen fick jag sätta på mig operationskläder och jag tänkte att det är väl bara för att vi ska in på den här avdelningen, jag ska ju inte in på någon operatiossal.

 

Fel fel fel fel. Dörren öppnas till en operationssal och alla tittar på mig där jag står i mina blåa kläder och med min skitiga varukorg med alla mina rör i.

 

"Hej Björn!!! Ditt prov är där borta vid skärmen. Jag fick rycka in akut här. Jag hann inte ta bort muskler från hinnan med det grejar du nog. Oj nu blöder det här. Björn! Kom och titta på ett blödande magsår!!!"

 

Mmmmmmmm.

 

Sen smet jag ut utan att min grekguide följde med vilket innebar en hel del vimsande innan jag hittade tillbaka till omklädningsrummet där mina byxor var.

 

Ja mycket ska man vara med om. Tacka vet jag växtforskning.

Nu är det 51 veckor sedan Rille flyttade till Los Angeles och idag saknade jag honom faktiskt lite mer än vanligt. Gick ensam och lunchade i matsalen och tänkte tillbaka på vår kvalitétstid på fredagsluncherna innan det spårade ut och alla kvinnor skulle göra oss sällskap ;-)

Jaja, jag skulle skriva ett mail till Rikard om en annan grej och så menar gmail att jag stavat fel till 'lunchrummet'. Tsssss. Att sedan föreslå 'lunch rummet' är ju lite komiskt.

För att inte tala om pissljummet...

Nog för att jag tidigare har hållit i presentationer och även en 45min-lektion om masspektrometri för doktorander men några "riktiga" föreläsningar har jag aldrig haft. Förrän nu.

Imorgon har jag 2x45min och samma sak på torsdag för masterstudenter. Jag är inte alls så förberedd som jag skulle vilja vara. Anledningen är att min chef (som betalar min lön) inte får någon ersättning från institutionen mer än för min föreläsningstid och då vill inte jag ta för mycket av min arbetstid (och ännu mindre, dvs inget, av min fritid) för förarbete. Dock är det bra för mitt CV så han har varit snäll och låtit mig ta föreläsningarna ändå.

 

Som tur är har kursen gått förr och till den första föreläsningen har jag återanvänt gamla powerpointslides. Först tog jag bara bort den gula bakgrunden samt den blåa texten med skuggning från alla slides...

 

Före Björn:

Fortfarande är det ingen som ringt till mitt kontor som egentligen velat prata med mig utan alla ska ju till FIXA. Idag ringde det så i kontorets ANDRA telefon (inte visste jag att de hade olika nummer) och jag svarade. Nu tog det ungefär en minut för mig att få kvinnan i andra änden att förstå att hon inte kommit till en kurator utan till Björn på Cellbiologen. Alltså vad är det här? Någon måste ju driva med mig. Hmm.

FIXA-telefonen ringde bara en gång idag - vad jag hörde i alla fall...

Ja, inte vet jag hur kul ni tycker det här är men samtliga som hittills fått se det ni ska få se har inte kunnat hålla sig för skratt. Tror de flesta här skulle ha skrattat mer åt min något förvånade uppsyn när kopieringsmaskinen spottade ut det den spottade ut: