vismut

Det här är historien om hur det kom sig att han som för fem månader sen presenterade sitt avhandlingsarbete med titeln "... of CHLOROPLAST proteins..." helt plötsligt står i en operationssal iklädd blåa kläder samt grön mössa och tittar på ett blödande magsår.

 

Det är svårt på tillgång på material, magslemhinna, som jag behöver i min nuvarande forskning men i fredags träffade jag dock en kirurg som lovade mig material idag. Jag skulle bara komma och hämta. Men: "Du kanske vill se på när jag tar bort muskler och så från biopsin?". Ehh, jo, det kan ju kanske vara bra att ha som erfarenhet så det kan jag väl.

 

Idag på dagen D så hörde han av sig och jag skulle komma bort med mina rör och mitt flytande kväve. Väl där möttes jag av en annan man vars svensk-grekiska var lite svår att förstå ibland och vi gick hit och dit utan att jag visste vad vi höll på med. Jag skulle ju bara träffa den här kirurgen.

 

Sen fick jag sätta på mig operationskläder och jag tänkte att det är väl bara för att vi ska in på den här avdelningen, jag ska ju inte in på någon operatiossal.

 

Fel fel fel fel. Dörren öppnas till en operationssal och alla tittar på mig där jag står i mina blåa kläder och med min skitiga varukorg med alla mina rör i.

 

"Hej Björn!!! Ditt prov är där borta vid skärmen. Jag fick rycka in akut här. Jag hann inte ta bort muskler från hinnan med det grejar du nog. Oj nu blöder det här. Björn! Kom och titta på ett blödande magsår!!!"

 

Mmmmmmmm.

 

Sen smet jag ut utan att min grekguide följde med vilket innebar en hel del vimsande innan jag hittade tillbaka till omklädningsrummet där mina byxor var.

 

Ja mycket ska man vara med om. Tacka vet jag växtforskning.

Det var en kall morgon sent i augusti 2002 men ju längre dagen gick desto varmare blev det och med det jobbigare för den stackars tjejen som agerade fusknolla utklädd till Lara Croft i skinnkläder. Under promenaden från Campus Valla ner till stan pratade jag för första gången med en kille från Bollnäs. Senare samma dag satt vi på en innergård i Ryd och åt pizza tillsammans med de andra i vår nollegrupp innan han var tvungen att dra "hem" till campingen där han bodde med sin mamma och pappa för att han skulle iväg och titta på en lägenhet.

 

Japp, redan första dagen på universitetet träffade jag Umesh och sedan dess har det i mångt och mycket varit vi två. Igår, en kall kväll sent i oktober 2012, käkade vi pizza ihop igen innan vi skulle kolla nya Bondfilmen och idag flyttar han till Stockholm. Tänk va grejer vi upplevt ihop under de här åren!

 

Efter förra vintern i minnet måste det väl räknas som en sensation att det nu ikväll föll snö i Linköping som faktiskt la sig.

 

 

Visst är det bra med sadelskydd. Om man nu kommer ihåg att inte lämna det kvar på sadeln dvs....

För på dagen exakt fyra år sen jag besökte Köpenhamn sist var jag där igen. Jag påmindes om det när jag såg korvståndet vid rådhuset. Det var nämligen där som flera konferensdeltagare fyllde på med pölse innan vi skulle få pannkakor inne i Rådhuset.

 

Hehe, ja, det var bra tänkt men eftersom 'pannkakor' bara var en bråkdel av det som bjöds där inne var det dumt att fylla upp magen med korv :-)

Det var också den gången som Rille hade de sunkigaste skor som någonsin gått på Rådhusets golv, jag satt med Anastassia under konferensmiddagen, Rille kissade i en evighet på natten (undrar om han slutat än?), Lan blev "arg" på servitören som tog hennes tallrik vid pizzabuffén mm mm.

 

Jo, den gången skapades roliga minnen för livet. Gårdagens besök var allt annat än muntert då det var dags för min morbrors begravning. Begravningar är riktigt deprimerande tillställningar. Det är ju inte så att man inte har sörjt nog innan utan redan från minut 1 är stämningen i botten. Så här lär det ju ha varit i flera tusen år så att mänskligheten inte kommit längre vad gäller att göra begravningar till ett fint minne av den avlidne istället för en halvtimmes pina är konstigt.

 

Prästen var i alla fall bra och hade en lätt danska. Dock använde han ett ord på 'k' många gånger men jag har inte en aning om vad det betydde.

Apropå språket. Pappa och jag (och Åsa :-) ) är verkligen dåliga på danska och vi hade inte hunnit vara i Köpenhamn längre än 2 minuter innan någon man vid metron frågade oss något. Vi bara tittade på varann och sa "sorry, we don't understand"...

Lite danska förstår jag dock :-)

Igår hade Eric namnkalas i Naturcentrum och bjöd på supergoda smörgåstårtor som Annica gjort. Mums! Det bjöds även på andra tårtor...

 

Nu är det 51 veckor sedan Rille flyttade till Los Angeles och idag saknade jag honom faktiskt lite mer än vanligt. Gick ensam och lunchade i matsalen och tänkte tillbaka på vår kvalitétstid på fredagsluncherna innan det spårade ut och alla kvinnor skulle göra oss sällskap ;-)

Jaja, jag skulle skriva ett mail till Rikard om en annan grej och så menar gmail att jag stavat fel till 'lunchrummet'. Tsssss. Att sedan föreslå 'lunch rummet' är ju lite komiskt.

För att inte tala om pissljummet...

Nog för att jag tidigare har hållit i presentationer och även en 45min-lektion om masspektrometri för doktorander men några "riktiga" föreläsningar har jag aldrig haft. Förrän nu.

Imorgon har jag 2x45min och samma sak på torsdag för masterstudenter. Jag är inte alls så förberedd som jag skulle vilja vara. Anledningen är att min chef (som betalar min lön) inte får någon ersättning från institutionen mer än för min föreläsningstid och då vill inte jag ta för mycket av min arbetstid (och ännu mindre, dvs inget, av min fritid) för förarbete. Dock är det bra för mitt CV så han har varit snäll och låtit mig ta föreläsningarna ändå.

 

Som tur är har kursen gått förr och till den första föreläsningen har jag återanvänt gamla powerpointslides. Först tog jag bara bort den gula bakgrunden samt den blåa texten med skuggning från alla slides...

 

Före Björn:

Det har kommit klagomål på uppdateringsfrekvensen ("jag har ju inget att läsa på dagarna") så här kommer ett litet krystat inlägg.

Tanken var att det skulle blivit ett inlägg i torsdags med rubriken 'Bästa torsdagskvällen på länge' men ett telefonsamtal med ett dödsbud ändrade torsdagskvällen till den sämsta på ännu längre. Min morbror dog i veckan så helgen har varit dämpad med många tankar om olika jobbiga saker.

 

Fredagskvällen var sedan tidigare vigd för mig ensam i TVsoffan för första gången på två månader och endast tredje gången sen maj. Ja, jag vet. Stackars stackars Björn som har så många vänner som vill umgås med honom...

Hur som helst så inleddes den kl. 18 med att jag tittade på Sverige - Färöarna i fotbollens VM-kval.

 

18.03. Leker med datorn samtidigt.

18.07. Nu fattar jag varför jag inte tittar på fotboll. Det är ju trist.

18.11. Varför tittar någon alls på fotboll? Det är ju sjukt trist.

18.17. Somnar i soffan.

18.33. Vaknar.

 

Istället åt jag mat, tog ett skumbad samt tog en riktig crime night med The mentalist, CSI och Criminal minds.

 

Resten av helgen ägnades åt träning (>5h), soffhäng, fika och byxinköp. Byxkrisen slog till med full kraft i veckan och nu behövde jag verkligen ett par nya. Så här går det till när byxinköpshataren (hmm, 'klädinköpshataren' fungerar också) jag ska köpa byxor:

Åker ner på stan och går in på Jack and Jones. Hittar två par byxor varav ett par jag blir kär i - tyvärr finns inte min storlek. Sur måste jag gå vidare. Kommer in på MQ och konstaterar att byxorna är utspridda lite här och där, herr- och dammodeller blandat (tror jag?). Orka leta. De jag ser kostar dessutom mer än dubbelt så mycket som jag vill betala.

In på JC istället. Här finns i alla fall alla byxor på ett och samma ställe men det är så många olika så jag inte kan fokusera. Dessutom finns inte några som liknar de på Jack and Jones. Hopp, traskar vidare. Carlings går jag inte ens in i eftersom jag hatar att bli påhoppad av personal så fort jag kliver in i butiken. Istället hamnar jag på HM och köper låg-kvalitébyxor som jag snart måste ersätta igen.

 

Mission completed. Byxkrisen är över och HMbyxorna får fungera som ett plåster.

 

Om ni någon gång får välja mellan att pumpa upp ett cykeldäck till 120 psi och att pumpa upp en gymboll till 2 psi - välj det första alternativet 100ggr av 100. Jag vet inte hur länge jag hållt på nu, i omgångar i flera dagar, men bollen ser fortfarande inte ut som en boll.

Kom precis på att jag har teknisk luft på jobbet. Bollen ska ju ändå dit så den kan få följa med redan nu.

 

"Pumpad" får mig osökt att tänka på gymmet. Sedan en vecka tillbaka har jag för första gången på 10 år inte ett giltigt Mecenatkort och därmed inte rätt till studentrabatt på gymmet.

Vid dagens morgonsimning berättade jag det för kvinnan i kassan och att jag nu då skulle betala fullpris:

 

 

Sen låg hon på och frågade var jag jobbade (3ggr) innan jag berättade att jag jobbade på universitetet.

 

 

Dvs. samma pris som jag betalat som student... Bra bra.

 

 

Efter 18s kommer moveset för första gången...

Jag har varit dålig med kameran sista tiden och från vår "swedish food - indian movie night" i fredags finns det bara ett kort - på min kålpudding.

Jag och möten alltså. Jag blir bara irriterad när det (i min mening) pratas och pratas om saker man egentligen pratat klart om eller inte ens behöver ta upp. Och så är det viktigt att lyssna på vad som sägs innan man svarar på frågan. Har haft hela två sådana möten denna vecka. Pust. Saknade Åsa idag :-)

 

Jaja, det jag egentligen skulle blogga om var min lunch (som jag var tvungen att smita till från mötet då jag aldrig kunnat tro att det skulle mötas i 2h!).

Dagens lunch intogs på NH. Mitt lunchsällskap beställde fisk och jag tog pannbiff ("beställer man fisk tror de att man bantar"). Vis av erfarenhet bad jag denna gång om en stor portion redan när jag beställde.

 

Efter en stund kom en servitör in med vår mat. "Var det här det var en stor portion fisk och en pannbiff"

Jag: -Nej.

Han: -Men har ni inte nr 42?

Jag: -Hmm, jo. Men det skulle vara en stor pannbiff.

L: -Det där kommer jag inte orka äta upp.

Han: -Här, jag kommer.

 

Och så kom det sig så att jag satt där igen med en extra tallrik med ytterligare en pannbiff och två potatisar...

Fortfarande är det ingen som ringt till mitt kontor som egentligen velat prata med mig utan alla ska ju till FIXA. Idag ringde det så i kontorets ANDRA telefon (inte visste jag att de hade olika nummer) och jag svarade. Nu tog det ungefär en minut för mig att få kvinnan i andra änden att förstå att hon inte kommit till en kurator utan till Björn på Cellbiologen. Alltså vad är det här? Någon måste ju driva med mig. Hmm.

FIXA-telefonen ringde bara en gång idag - vad jag hörde i alla fall...

Ja, inte vet jag hur kul ni tycker det här är men samtliga som hittills fått se det ni ska få se har inte kunnat hålla sig för skratt. Tror de flesta här skulle ha skrattat mer åt min något förvånade uppsyn när kopieringsmaskinen spottade ut det den spottade ut:

2010 såldes platserna till det årets Vätternrunda slut på runt en månad. Förra året på knappt en vecka.

 

Till 2013 års runda, vars biljetter släpptes idag, tog de slut på 2h 45min. 21000 st!!!