vismut

Hade det inte varit för att Mattias ville skåda Stäpphök och att det är svårt att titta i tubkikaren med glasögon hade det här varit en sån dag då linserna inte satts i. Nu så här på söndagskvällen med en kopp te i soffan och inställd kvällsaktivitet kan jag pusta ut efter min intensiva helg.

 

Åkte direkt från jobbet i fredags ner till nyöppnade XXL sport och fyndade långa cykelbyxor och en gymball (som jag ska ha på kontoret) innan jag via duschen tog en buss till Motala. Så här i efterhand borde jag tagit en senare buss...

 

På lördagen var det nämligen öppet hus på pappas jobb vilket inte händer speciellt ofta. Trots alla fantastiska maskiner och robotar som monterar och löder så var det en hemmagjord apparat som var roligast: En uppfinning för att röra datormusen så att inte datorn hamnar i viloläge och stannar hela processen.

 

Men två dagar kvar till Lidingöloppet 2012 är jag förkyld. Skönt då att jag inte ska springa i år!

 

Flugis fyllde 25 i veckan och ville fira med middag på Riva i fredags. För att alla lokförare skulle hinna hem från sina praktiker så var inte bord bokat förrän vid 20.30 och jag vet inte hur många mackor jag hann trycka i mig hemma innan det var dags för förrätten. Inte tillräckligt många skulle det visa sig.

 

Den största anledningen till att jag inte äter oftare på resturang är inte att jag är snål utan att jag sällan tycker att maten man får motsvarar priset. Speciellt inte storleksmässigt. På Riva såg det dock lovande ut när Christians pastaportion var rejäl och de som beställt oxfilé blev tillsagda att de kunde få mer potatisgratäng. Så döm om min besvikelse när min röding kom in...

Betraktade min lägenhet från runt en meters höjd...

 

Sedan någon vecka tillbaka har vi vetat att det ska vara en brandövning på Cellbiologen. Fd. brandombud Rille tyckte att det var tråkigt att han inte kunde vara på plats och använda den gula utrymningsledarvästen men ville se bilder på mig iklädd kostymen. Så....

 

Nu ska vi väl säga att övningen var riktigt bra då vi alla blev varse att brandlarmet inte fungerar som det ska. Prefekten är mycket orolig. Vad jag förstår så gick larmet bara uppe på mitt våningsplan och det lät ungefär lika högt som när man trycker på toalett-larmknappen. Verkligen inget "jag-måste-ut"-larm. Blir till att ringa FIXA (OBS! Utan en 3:a framför numret då va...).

Har i flera veckor glömt att ta kort på avfallskartongen vid CCD-kameran på plan 12. Det gjorde visst inget för den har bara blivit roligare och roligare. Det här med gemensam avfallskartong fungerar visst inte så bra...

 

När jag skulle fylla i ett ansökningsformulär på Internet idag tyckte jag att det var lite roligt att läsa exemplet på hur man skulle fylla i sitt personnummer:

 

Och för er som inte ser det roliga i personnumret så kan jag berätta att det är mina födelsedata sånär som på de fyra sista siffrorna...

Jag som hade hoppats att mina två nyaste bloggläsare skulle kommentera förra inlägget så jag slapp skriva det själv men tydligen inte. Hur som helst så hade de båda suttit i fikarummet och diskuterat kakan från förra inlägget, och mig, varav den ena sagt "vilket kap" - Om mig alltså. Hahaha, sa ju att jag visste vad kvinnor vill ha ;-)

 

Vi stannar kvar i fikarummet men blir lite mer allvarliga. Där låg det ett häfte som gjorde reklam för Hälsouniversitetet, dess program och forskning. Bland annat fanns detta sagt av en doktorand:

 

Nu kommer det låta som att jag är martyr och har haft det skit under de senaste åren men så är det inte alls. Det finns väldigt många som har det tufft under sin doktorandtid och många jobbar hårdare än vad jag gjorde och det har också varit roligt men tankarna som jag skriver här är blandat egna upplevelser och andras.

 

Som doktorand MÅSTE man prestera under en begränsad tid. Man vill inte acceptera att 97 av 100 experiment inte ger ett skit. Inte heller att saker som "ska" fungera inte gör det i ens egna händer. Man har ständigt en känsla av att man borde göra mer, läsa mer, jobba mer, gå upp och göra det där på helgen, sticka upp och fixa det där efter kvällstandborstningen. Man är rädd att man någon gång (dvs inför uppklädda släktingar och vänner) ska bli avslöjad att man är dum och inte lärt sig något under 4-5 år. Man har en anspänning i kroppen varje gång man går ner till sin handledare för att visa vad man gjort (eller inte gjort) och att sista veckan även den varit bortkastad tid då du inte lyckats med något av de tre av hundra experiment som ger något. De där veckorna blir fler och fler och känslan av oduglighet ökar. Så är det bara - mer eller mindre.

 

Skillnaden mot nu när det där ligger bakom mig är att jag fått en liten nytändning i forskarlivet. Jag tycker ju att det är så roligt att forska, komma på saker ingen gjort förut, och nu när de där experimenten skiter sig är det så klart fortfarande tråkigt, man är ju duktig flicka och vill göra ett bra jobb, men det känns samtidigt lättare att ladda om på nytt och försöka på ett annat sätt än tidigare. Nu känns det mer som en rolig utmaning än som ett jobbigt stressmoment.

 

Så nej. Även om avhandlingen inte är "ens livsverk som forskare" så kan jag inte hålla med om att jag kan se doktorerandet som ett vanligt arbete.

I samband med att min anställning tog slut sista maj slutade jag naturligtvis som brandombud för avdelningen också. För några veckor sedan började institutionens brandkoordinator att skicka mig en massa mail och ja - hon fick visst information om alla nyanställda och ville ha min hjälp.

En stor brandövning med rök och allt är i antågande så en uppdatering till personalen om hur man evakuerar huset var därför på sin plats.

 

Klart jag kan. Om inte för att äntligen få dra på mig den gula utrymningsledar-västen under övningen. Men hur får man folk till ett sådant möte?

Jo, är det något jag lärt mig under mitt fem år långa förhållande med tjejerna/kvinnorna/damerna på 13 så är det hur man får dem till fikarummet:

 

Min vana trogen bjöd jag på äpplekaka. Med lite hjälp av pl. 12 försvann två kakor rätt snabbt.

Senare på gymmet blev det brandlarm och då kunde man notera hur ALLA gick ut samma väg som de kom in. Ajajaj. Hoppas de som lyssnade på mig under fikat vet att det finns två olika vägar ut från Cellbiologen...

När man pratade med mamma och pappa i somras fick man uppfattningen att de hade lite bättre väder än mig här i Linköping. Kanske har de rätt. SMHIs sammanfattning av sommaren:

 

Bra sommar att pricka in 10v ledighet på mao.

 

Har man inga egna barn att blogga om får man blogga om andras. Jag hade några obokade timmar i lördags eftermiddag och ringde ut till Jufvas och frågade om man fick komma förbi en kortis - mest bara för att komma ut och få lite luft. Well, efter fikat försvann föräldrarna ut i garaget och det sågades och hamrades hej vilt medan Sigge aktiverade mig (obs! Inget klag här inte). Dessutom lärde vi oss (eller jag. Sigge brydde sig nog inte) att manchesterbyxor och sandlådor inte går ihop.

 

Eller har jag egna barn? Lena tycker att Eric och jag har lika frisyrer och funderade över släktskapet. Kanske har vi bara samma frisör för den enda av Christian och Annica som jag ens kysst är Christian och det inför 60 vittnen...

 

 

Idag har jag lärt mig att man inte går och lånar pengar av banken utan "skådepengar" på kontot. Dessa skådepengar lånar man av en tät vän. Haha, tror jag ska kräva ränta i klass med SMS-lånen!

Om man behöver få något lagat eller så i Landstingets lokaler så ringer man FIXA på kortnummer 44000. För ett tag sen ändrade Landstinget riktnummer och alla kortnummer fick en 3:a framför sig. Dock inte FIXA. Många slår ändå 344000 och då försvinner sista 0:an och numret blir 34400. Ni kan ju gissa vem som svarar på det numret...............

Och ni skulle bara veta hur många som inte lyssnar vart de kommit ("cellbiologen det är Björn") utan rabblar upp vad de behöver hjälp med. Håhåjaja.

 

Annars var det ett telefonsamtal till min mobil i veckan som kunde ändrat kursen för mitt liv ganska så rejält. Samtalet gick något så här:

 

- Hej det är Björn.

- Är det Björn Ingelsson i Linköping?

- Ja? (Är det om något jobb? Har det hänt något? Har jag vunnit något?)

- Jag ringer från Marstrand. Vet du var Marstrand ligger?

- Ehh, västkusten någonstans?

- Mja. Jag har en lapp här som säger att Björn Ingelsson i Linköping vill köpa min butik.

- Va?????
- Ja, min Handlar'n-butik.

- Va?????

Ja, vi lyckades aldrig reda ut varför han hade en lapp på sitt skrivbord som sa att jag ville köpa hans butik men jag gav honom rådet att fortsätta till någon annan Björn Ingelsson. Vi är inte så många...

 

Och på tal om mobiltelefon. Jag ber om ursäkt till den/de som messade mig mellan tisdag och onsdag. Min mobil hängde sig och när i alla fall ett meddelande kom så kunde jag inte se vem det var ifrån och det var helt borta när telefonen startat om sig.

 

Såg Bourne på bio igår. Eller, kan man verkligen säga att man såg Bourne på bio när Jason Bourne inte var med i filmen. Skumt.

Bloggen har aldrig varit närmare att läggas ner än just nu. Det känns lite som att jag alltid skriver samma saker och så har jag tänkt på att jag kanske inte vill att vem som helst, typ framtida arbetsgivare etc., ska läsa. Samtidigt tycker jag att det är så roligt att kunna gå tillbaka i tiden och se vad jag gjort så lösningen kanske blir att skapa en lösenordsskyddad blogg och inte ge ut lösenordet - till någon. Alltså ha den som min egna dagbok. Aja, vi får se vad jag bestämmer mig för.

 

Sen sist: Har lekt med världens underbaraste Sigge. Innan Sigge med familj var hemma pratade jag med en tysk pilgrim påväg från Norrköping till Vadstena. Hon hade svårigheter att hitta sovplats i trakterna runt Västerlösa så jag lovade att förmedla bostad bland hundar, getter och Tilde om hon behövde. Hon hörde aldrig av sig - tur för dig Axel :-)

 

Winnerbäckkonserten var bra och jag imponerade på mig själv genom att kunna varje ord i 'Timglas'. Skumt! Var säkert 7 år sedan jag nynnade på den sist.

 

I natt drömde jag om halalslakt av lammungar. Vaknade med ett ryck kl. 04...

 

Min och ytterligare minst fem cyklar i cykelstället utanför lägenheten hade punktering i måndags. Sammanträffande?

 

Knäckte min andra spets till rullskidstaven. Fatta vad en ny kostar i normalpris: 269:- !!! Dessutom kommer frakt på det då Stadium slutat sälja. Fy tusan. Rullskidåkning lär ju vara en dyrare motionsform än hästpolo per km räknat. Köper nog en ny stav som Biltemaspetsar passar på istället...

 

Positivt: Santa Marias grillkrydda är numera fri från glutamatskit!

Efter en titt i kalendern kunde jag idag konstatera att jag för precis fyra veckor sedan guppade runt på Medelhavet och badade i det klarblåa vattnet. Värt att minnas nu när solbrännan inte är lika imponerande längre.

Sista maj skrev jag: "... medan maj 2012 var den sämsta sen jag började logga min träning 2009. Lyckades knappt få ihop 15 timmar fördelat på 14 pass. Blää."

 

Nu är inte maj 2012 sämst längre. I augusti lyckades jag bara skrapa ihop 13 timmar fördelat på 16 pass. På något sätt känns det ändå bra. Jag var ju borta 8 dagar i början av månaden och egentligen är det bara mina långa lågintensiva konditionspass samt mina dubbelpass som försvunnit. Det har gjort att kroppen känns rejält pigg vid varje träningstillfälle så att det känns som att jag får ut mer av varje pass.

Efter nästan 30 timmar i juli (kan få motsvara hårdträning) och sen en semester (kan få motsvara en viloperiod) så följer ju det nästan receptet på formtoppning. Jag kanske är formtoppad just nu!

 

På tal om träning. I vintras frågade Jonas mig om jag ville med på hans äventyr, Kebnekaise tur och retur på cykel. Inte en chans att jag skulle lägga 5v på den galenskapen, sa jag. Well, han gjorde det själv och klarade av det på 32 dagar. Imponerande! Nu har han varit med i radio och berättat om resan också:

 

(~12 min in i klippet)

 

Med hjälp av en sax har jag nu tappat min blånagel som jag förvärvade vid Östersunds-resan. Eftersom bara halva nageln var blå är det bara halva nageln som nu är borta. Ser ganska groteskt ut men vill man se en ocensurerad bild är det bara att höra av sig...

 

Mycket oväntat blir det Winnerbäckkonsert för mig i Vidingsjö ikväll. Hoppas att regnet håller sig borta.