vismut

Äntligen är Lidingöloppet passé! Även om det inte gick som jag hoppats så är det skönt av det är över. Linköpings simkung visade sig från sin mer mänskliga sida när det kom till löpning...

Lidingöloppet: 30km i kuperad terräng.
Mitt huvudmål: Under 3h.
Mål 2: 2h 45min
Verklig tid: 3h 12min 21s
Idag: Stel som en pinne och ont i knä och tå.

Natten inför LL hade jag ont i halsen igen. Det kändes dock lite konstigt så jag stoppade in ett finger i munnen och lyckades pilla bort ett popcornskal från en halsmandel - smärtan försvann.

Tåg 07.56 från Linköping. Framme i Stockholm 10.05. Träff med Oscars Emma på Centralen för vidare T-bana och buss till starten. Så smidigt! Redan 10.40 hade jag fått min nummerlapp. Jag är imponerad över hur väl organisationen fungerade.

Inför start: Jag och Emma hängde vid starten och värmde upp lite. Jag var superladdad och kände att det inte skulle bli en sådandär jobbig löpdag som man kan ha ibland. Dagsformen var bra. Emma startade innan mig men jag hittade på Pierre och Åsa J så jag fick sällskap innan start. Här gör jag nu misstag #1: Det var varmt och jag hade inte tillräckligt med vätska med mig till start så jag hade dålig vätskebalans redan innan start.

Starten: Jag stördes mer av trängseln första milen på LL än på hela Vansbrosimningen (starten inräknad).

Första 15km: Så lätt! Jag är i grym form och det här är inga problem alls! Frågade en kvinna om tiden vid drickakontrollen (jag hade glömt min klocka) och jag låg exakt på den tid jag ville ha. Alltså var allt enligt planen. Dock kände jag en liten tendens till krampkänning i en vad när jag stannade för att dricka.

16km: Nu börjar den tuffa delen av LL och jag känner hur framsidan på låret blir stelare och stelare och med det blir löpsteget sämre och sämre. Nu säger det PANG och så var LL 2009 för mig i princip över. Tjoho. från 18km och in i mål hade jag kramp. Det går inte att utföra något som liknar löpning med kramp i båda benen. Dock lyckades jag ta mig i mål och jag gick faktiskt bara i de värsta backarna.

Jag var ju inte ensam om att stå vid träd emellanåt och sträcka ut benen. Det var en rätt rolig syn att se folk, vissa mer tränade än jag, skrika AAAAAAAAAAAAAAH och ta sig mot första bästa träd...

Km-tider: 25:2,32,49; 30:3,12,21 (5km på ~40min!!!)

Första 15km hade jag nästintill samma löptid som Emma och sista 15km hade jag ungefär samma löptid som Pierre och Christians mamma. Dock ser jag att jag hade bättre tid sista 15 än tjejen jag råkade förolämpa i Simhallen i somras. Stackars henne. Hon hade nog också ont. Väl i mål mådde jag riktigt illa efter att ha druckit mycket vatten på kort stund och satt i målfållan som ett saltkar i ansiktet med en bulle i handen och försökte att inte spy.

Jag känner ingen revanschlust alls. Det gjorde för ont. Men OM jag ska springa igen så ska jag tänka på att ta med vatten till starten och att bara fokusera på LL och andra löptävlingar det året så att benen verkligen får vänja sig vid löpning. Jag vill inte säga att jag gick ut för hårt för jag höll mig till min plan som jag faktiskt trodde skulle hålla. Jag överskattade min förmåga och underskattade LL helt enkelt. Jag var mao för dåligt tränad. Inget annat.
Orkade gjorde jag i 25km, sen var det inte bara benen som inte pallade. Sånt som kan hända men shy boys never get to kiss beautiful girls...

Alla fick dock en fin medalj. Jag var bara 57min från en silvermedalj...

En full Jonas (på en inflyttningsfest jag åkte till en kvart när jag kom hem): Kom du 45a!!!!! Fan vad jag är stolt över dig Bjös!!!

Allt runt omkring loppet var mycket bättre än i Vansbro. Massa publik som hejade och folk som stod vid villorna med vattenslangar och egna vattenkontroller. Det enda jag är sur på är den dumma busschauffören som åkte iväg när jag och en Lunda-tjej var så nära bussen så vi kunde ta på den viftandes med armarna efter en spurt inte ens Usain Bolt kunnat mäta sig med 3h efter målgång i LL. Som tur var hann vi båda in till Centralen ändå.

-"Ursäkta men min ostmacka luktar en hel del."
-"Lugnt, jag har träningskläder i väskan som jag kan kontra med."
-"Är du intresserad av Chlamydomonas? Jag såg att du läste om Chlamy i din artikel."
-"Jodå, men jag arbetar med Arabidopsis."
osv.
Hur ofta händer det att tjejen bredvid en på tåget läser över axeln på en när man läser om kinaser i alger och växter? Tja, igår hände det i alla fall. Snygg icebreaker där. Skönt att prata med någon också för på tåget var jag ganska så spänd inför loppet och kunde knappt sitta still.

Gaaa. Med mindre än 48h till start har jag fortfarande ont i halsen. Jag vet att det är absolut no-no att springa med halsont men ändå vill jag ju höra någon säga att "nej, så farligt är det inte, kör på du". Så jag frågade en läkare på avdelningen.
Han sa att "nej, du ska inte springa om du känner något på lördag morgon ... jag har själv ställt in ett skidlopp när jag hade ont i halsen. Det du kan göra är att gurgla handtvål. Fungerar på precis samma sätt som det du köper på apoteket men är betydligt billigare. Innehåller både virus- och bakteriedödande medel"

Så... Vad gör man när man är desperat? Jo, klart man testar! Kan verkligen rekomendera er att testa! Speciellt som partytrick. Man får riktigt coola bubblor! Men samtidigt - mina kräkreflexer satte igång och jag var mycket nära att spy. Som efterskölj tog jag till listerin som också det innehåller bakteriedödande medel. Kanske ska testa lite gin ikväll också?

Snäll som jag är så tipsade jag även mina sjuka löparkompisar om metoden via sms och fick följande svar från en av dem: "En läkare i Linköping har nog väldigt roligt just nu. Det löddrar fantastiskt!"

Lägg alla klassikerlopp i juni är min lösning på sjukdomsproblemen. Hur stor är inte risken att vara förkyld i september?

Om man inte har någon whiskey hemma så....

Tja, veckan som gick präglades väldigt mycket av måndagens händelser. B.la. ringde min ex-postdoc hem till Bossen och diskuterade samarbetet och berättat att han drömde mardrömmar - om mig som sprang runtrunt... Jag känner mig lite avslagen. När sen inte mina andra projekt går som jag vill utan det strular så är det inte lika roligt som det brukar. Men samtidigt så vet jag ju att det är just det här som jag tycker är det roligaste att arbeta med som finns!

Annars såg veckan ut som vanligt. Löpning och träning. Mitt onda knä är lite mindre ont nu vilket visar sig genom att jag känner av min konstant onda höft mer :-) Just de här veckorna är jag världens tråkigaste person för jag vill absolut inte göra något som kan förstöra för mig inför Lidingöloppet nästa vecka. Det fick mig att tacka nej till två inflyttningsfester och en Klubb Din Mamma den här helgen. Men vad hjälpte det? Nog sitter jag här med en mini-förkylning i alla fall! Hoppas bara att den stannar vid just en mini. Jag intar massor med C-vitamin och hoppas på att Linus Pauling hade rätt när han hävdade att C-vitamin i höga doser kan lindra och förkorta förkylningar.


Nä, i helgen har jag inte gjort något roligt alls. Jag har jobbat. Det roligaste som hänt är nog att jag åt en av mina egenodlade mini-majskolvar. Slå det den som kan!


Efter nästa helg kommer jag vara en ny människa om än lite stel (första dagarna)!

Och imorgon. Imorgon börjar ju hockeysäsongen på riktigt!!! Äntligen!

För att rädda det här något krystade inlägget från att bli totalt meningslöst infogar jag en bild som får symbolisera min helg:

Det gröna jag sover på är en orm som är väldigt populär bland DIPPare. Vet att Power sovit sida vid sida med den och nog finns det kort på en Yxel i bar överkropp kramandes ormen. Antar att Tigern också haft sina stunder med ormen.

Man kan inte säga den meningen tillräckligt många gånger. Men så är det. Ju längre man drömmer sig bort desto hårdare blir träffen med verkligheten.

I mer än ett halvårs tid har jag (och Rikard) lekt med tanken och skojat (dock med lite allvar) om att vårt projekt kunde vara Nature-klass och efter de preliminära resultaten i lördags fanns det inget som talade mot en Nature-publisering, i min värld, före jul. Listan på experiment är lång.

Eller var.

Idag har jag insett att minst två andra grupper håller på med samma sak och dessutom kommit längre än mig. Jag är helt tom i huvudet och min lista på saker att göra är till största delen raderad.

Nu kan jag lova att jag inte ens kommer att drömma om Nature de närmaste 3 åren. Jag har inte längre något projekt som kan tänkas generera resultat i Nature-klass. Fast man vet ju inte. Något kanske man kan snubbla över...

"A day to tell our grandchildren about" sa min ex-postoc som tillhör en av de grupper som ligger steget före mig.

Jag svarade att jag hellre berättat om Ingelsson, Fristedt and Vener in Nature January 2010 som det är (var) i mitt huvud istället.

****

Planen för dagen var jobb, gym, titta på bil, krypa i grottor och fest. Bil-tittning hanns inte med och festen omvandlades till pizza och film.

Det var första gången jag var vid Trollegaters grottsystem utanför Rimforsa idag. Även om det ser ljust ut på bilderna kan jag lova att det bara är en effekt av kamerablixten. Det var kolmörkt och jag hade missat att ficklampa kunde vara en bra grej. Knäskydd hade jag dock!

Längs med en gata

 

Johan visar på oxblod i trollens vardagsrum

Ibland var det väldigt trångt. Olle har lite problem.

 

Hubbe var lite feg

 

Ajajajaj!

 

Sen åkte vi en bit och besteg ett berg. Väl uppe insåg vi att vi visst var lite olagliga.

Åsa, Emma och Olle på fel sida lagen

 

För andra lördagen i rad stötte en kille på mig. Den här gången på gymmet. Tydligen kastade han även långa svartsjuka blickar mot Åsa när hon pratade med mig...

 

Pizza ja. Hmm. Den gjorde något dåligt med min mage. Inga detaljer men Åsa var visst med om något liknande på utflykten:

Nu blir det ett inlägg om detta otyg. I förra veckan skulle jag fylla i uppgifter på en websida på jobbet. När jag registrerat mig skulle jag ange vilken kontrollfråga som skulle ställas ifall jag skulle glömma mitt lösenord så att det kunde återställas. Jag fick tre alternativ: Vad heter ditt favorithusdjur? Vad hette din favoritlärare och high school name. Ärligt. Vilka skitfrågor? Om jag nu skulle kunna komma ihåg vad svaret på en sån fråga är så skulle jag väl komma ihåg ett lösenord. Kollade precis in vad jag valde och jag tog tydligen den sista. Det skumma är att det är fyra tecken inskrivna som svar. Jag har inte en aning om vad svaret är redan nu efter en vecka...

Nu är det samma sak igen. På Svenska spel. Här får jag visserligen fler alternativ men suck säger jag ändå:

Vilken film var den första du såg på bio? -Ehh, Macken? Minns ju inte vad jag såg förra året ens. Sweeney Todd kanske.
Vad hette din favoritlärare i grundskolan? -Hmm, jag har två att välja på så jag skulle inte minnas vem jag valde.
Vad hette ditt första husdjur? -Minns att jag hade en snäcka i akvariet som Maria döpte till Caroline men nä, det skulle jag inte komma ihåg. Kanske skulle skriva Busifer (algätaren) istället.
Var tillbringade du somrarna som barn? Lycka till att svara lika på den frågan du Björn.
I vilken stad möttes dina föräldrar? Ja du. Undrar om det var en stad ens?
Vad hette din bästa barndomsvän? Ja. Här kanske jag skulle kunna svara lika två gånger i rad. Får väl bli den då.

Då jag fått kramp/krampkänning i alla de stora lopp jag deltagit i så gör jag mitt yttersta för att undvika det även i Lidingöloppet. Nu har jag gått på myten(?) på diverse träningssidor att det är magnesium som på förhand ska tillföras kroppen. Återigen: Man ska inte underskatta placeboeffekten...

Magnesium, 9 andra mineraler samt 12 vitaminer

Tja, efter förra inlägget var det väl inte speciellt lätt att somna heller då. Nu var det några andra på innergården som hade fest med singstar och öppen balkongdörr... Efter sedvanlig grötfrukost gav jag mig så ut på min långmilare i löparspåret. Ett varv på lok-milen och två på 5km-slingan (som eg. är typ 4,7km). Trots träningsvärk i benen tog jag mig runt på 1.44.43 vilket jag är ganska nöjd med även om målet var 1.40.
På kvällen var jag ganska stel men idag är det helt ok. Lite ont i ena knät och en liten blåsa på tån dock men sånt får man räkna med. Dessutom fick jag en påminnelse om att det är en bra idé att tejpa bröstvårtorna :-/ Lidingö kommer gå som en dans!

Efter löpning och lite vila bar jag säng tillsammans med Umesh + mamma och pappa. Riktigt fin lägenhet ännu närmare till centrum än vad jag har har han fått tag i. Kul att han bor lite närmare mig nu också!

Sen var det fest. Sebbes fest som han återigen förlagt till min lägenhet. Folk (-Hanna) kom väldigt sent men vi två blandade alkoholfria drinkar och sysselsatte oss med postkodmiljonären och första halvleken i fotbollen... Nu blev det ganska sent innan vi kom iväg så utgång blev det inte. Istället gick Sebbe, Emma, Eva och jag hem till Sebbes kompisar och spelade Buzz (frågesportspel på playstation). Jag var ganska bra men förlorade ändå (Sebbe dominerade). Jag har min analys kvar om varför det gick så kasst för mig så nästa gång kommer det gå bättre.

Nu är även anmälan till Vätternrundan 2010 inne! Vi är många som ska starta samtidigt: jag, Pierre, Pelle, Axel, Elvira m. kille

Alla har väl valt fel kö i affären någon gång men idag valde jag FEL kö. Jag tänkte minst 5 gånger att nä, nu är det ingen idé att byta kö men jo, det hade det visst varit. Tydligen var det första dagen på jobbet för stackarn i kassan.

Det har gått en flisa ur en av mina tänder. En gissning var tungan håller till större delen av tiden...

En natt om året. Ja ungefär så ofta kommer de nätter som jag bara inte kan sova. I natt var en sådan. Jag kände efter att ha varit på det nya passes Functional Moves på gymmet att det kunde bli svårt att sova då jag kom hem 21.30 och var uppe i varv. Men det fungerade faktiskt att somna.
Jag fick sova i 10-15min, precis lagom för att bli extremt icke-trött. Då står några studentj***** på innergården och skriker och sjunger i 20minuter innan de drog. Kvar låg jag sömnlös till klockan 3. Smart som jag var ställde jag inte om väckarklockan utan klockan 6 var det uppstigning och iväg för ett simmpass innan jobbet. Bäst att passa på när man äntligen fått med sig sällskap till bassängen.

Nu har jag lyckats sova nästan två timmar efter jobbet men det känns inte speciellt mycket bättre. Äta lite och sen hopp i säng tror jag på. Imorgon blir en lång dag med 2-2.5mils löpning, flytthjälp åt Umesh, och party hos mig på kvällen. Gäller att sova i kapp!

Jaha. Nu vågar jag inte dansa i bara kallingar i köket när jag lagat mat längre. Jag har precis insett att Anita på jobbet bor nästan rakt över mig på Djurgårdsgatan och hon erbjöd andra på jobbet att komma på besök för att spana mot betalning.

Det är riktigt kul att leva i 2000-talet. (Nästan) Allt finns! Idag satt jag med en DNA-sekvens som jag både ville ha den komplementära och inverterade sekvensen av (dvs. istället för ATGTTC ville jag ha GAACAT). Jag satt ett litet tag i Word och ändrade A->Ö, T->A, Ö->T, C->Ö, G->C, Ö->G vilket går lätt med "ersätt alla"-funktionen. Men hur invertera? Att göra det manuellt skulle ta mig resten av dagen och förmodligen ge en del fel. Hmm, någon måste ju ha haft samma problem innan mig?

-> Google
-> Skriv: Invert (*tänktänk*) DNA (och här föreslår google snällt:) sequences.

Tre knapptryckningar senare var min ursprungliga DNA-sekvens med 720baser både komplementär och inverterad...

Sen kan man ju också ha turen att hitta sin favoritbok från barndomen som film på youtube! Pablo, pingvinen som alltid frös. Den finns i en uppspeedad variant om ni inte orkar se hela. Speciellt bilden när Pablo har ett ljus på näbben var min favorit när jag var liten.

Pappa undrade om jag blev glad när jag hittade filmen och jag säger bara: Fråga Hanna...

Fast på 1900-talet slapp man i alla fall läsa om Ragnar som vill amma sitt barn och Aschberg som vill dricka hans bröstmjölk. Vad är det här?!?!

Vi är renliga av oss på labb. Vi har länge haft en skitig och äcklig handuk hängandes vid diskstället som man inte gärna torkar sig på. Igår fick jag så för mig att byta ut den till en ren. Framåt lunch kommer Rille med en handuk och säger "Jag byter ut handuken nu". Hanna säger: "Nej, det behövs inte, jag bytte i morse". Var på jag säger: "Men, JAG bytte ju i morse" haha. Snacka om att vara synkade!

Idag sprang jag backträning i vallamassivet och fick sällskap av en kille jag träffade på i spåret. Vi hade en del gemensamt. Det är en väldigt liten värld.

Sebbe är på besök i Linköping och labbar på sitt gamla stipendie-projekt. Samtidigt är CR här i jobbet så vi passade på att spela biljard tillsammans med Jonas och Axel och imorgon blir det gemensam lunch. Kul! Biljarden gick bättre än vanligt för mig. Jag pratade så mycket så jag var ännu mer ofokuserad än vanligt - tror att det är det som är grejen...

Jonas i sina mycket tighta byxor.