Linköpingskungen abdikerar med omedelbar verkan
Äntligen är Lidingöloppet passé! Även om det inte gick som jag hoppats så är det skönt av det är över. Linköpings simkung visade sig från sin mer mänskliga sida när det kom till löpning...
Lidingöloppet: 30km i kuperad terräng.
Mitt huvudmål: Under 3h.
Mål 2: 2h 45min
Verklig tid: 3h 12min 21s
Idag: Stel som en pinne och ont i knä och tå.
Natten inför LL hade jag ont i halsen igen. Det kändes dock lite konstigt så jag stoppade in ett finger i munnen och lyckades pilla bort ett popcornskal från en halsmandel - smärtan försvann.
Tåg 07.56 från Linköping. Framme i Stockholm 10.05. Träff med Oscars Emma på Centralen för vidare T-bana och buss till starten. Så smidigt! Redan 10.40 hade jag fått min nummerlapp. Jag är imponerad över hur väl organisationen fungerade.
Inför start: Jag och Emma hängde vid starten och värmde upp lite. Jag var superladdad och kände att det inte skulle bli en sådandär jobbig löpdag som man kan ha ibland. Dagsformen var bra. Emma startade innan mig men jag hittade på Pierre och Åsa J så jag fick sällskap innan start. Här gör jag nu misstag #1: Det var varmt och jag hade inte tillräckligt med vätska med mig till start så jag hade dålig vätskebalans redan innan start.
Starten: Jag stördes mer av trängseln första milen på LL än på hela Vansbrosimningen (starten inräknad).
Första 15km: Så lätt! Jag är i grym form och det här är inga problem alls! Frågade en kvinna om tiden vid drickakontrollen (jag hade glömt min klocka) och jag låg exakt på den tid jag ville ha. Alltså var allt enligt planen. Dock kände jag en liten tendens till krampkänning i en vad när jag stannade för att dricka.
16km: Nu börjar den tuffa delen av LL och jag känner hur framsidan på låret blir stelare och stelare och med det blir löpsteget sämre och sämre. Nu säger det PANG och så var LL 2009 för mig i princip över. Tjoho. från 18km och in i mål hade jag kramp. Det går inte att utföra något som liknar löpning med kramp i båda benen. Dock lyckades jag ta mig i mål och jag gick faktiskt bara i de värsta backarna.
Jag var ju inte ensam om att stå vid träd emellanåt och sträcka ut benen. Det var en rätt rolig syn att se folk, vissa mer tränade än jag, skrika AAAAAAAAAAAAAAH och ta sig mot första bästa träd...
Första 15km hade jag nästintill samma löptid som Emma och sista 15km hade jag ungefär samma löptid som Pierre och Christians mamma. Dock ser jag att jag hade bättre tid sista 15 än tjejen jag råkade förolämpa i Simhallen i somras. Stackars henne. Hon hade nog också ont. Väl i mål mådde jag riktigt illa efter att ha druckit mycket vatten på kort stund och satt i målfållan som ett saltkar i ansiktet med en bulle i handen och försökte att inte spy.
Jag känner ingen revanschlust alls. Det gjorde för ont. Men OM jag ska springa igen så ska jag tänka på att ta med vatten till starten och att bara fokusera på LL och andra löptävlingar det året så att benen verkligen får vänja sig vid löpning. Jag vill inte säga att jag gick ut för hårt för jag höll mig till min plan som jag faktiskt trodde skulle hålla. Jag överskattade min förmåga och underskattade LL helt enkelt. Jag var mao för dåligt tränad. Inget annat.
Orkade gjorde jag i 25km, sen var det inte bara benen som inte pallade. Sånt som kan hända men shy boys never get to kiss beautiful girls...
Alla fick dock en fin medalj. Jag var bara 57min från en silvermedalj...
Allt runt omkring loppet var mycket bättre än i Vansbro. Massa publik som hejade och folk som stod vid villorna med vattenslangar och egna vattenkontroller. Det enda jag är sur på är den dumma busschauffören som åkte iväg när jag och en Lunda-tjej var så nära bussen så vi kunde ta på den viftandes med armarna efter en spurt inte ens Usain Bolt kunnat mäta sig med 3h efter målgång i LL. Som tur var hann vi båda in till Centralen ändå.
-"Ursäkta men min ostmacka luktar en hel del."
-"Lugnt, jag har träningskläder i väskan som jag kan kontra med."
-"Är du intresserad av Chlamydomonas? Jag såg att du läste om Chlamy i din artikel."
-"Jodå, men jag arbetar med Arabidopsis."
osv.
Hur ofta händer det att tjejen bredvid en på tåget läser över axeln på en när man läser om kinaser i alger och växter? Tja, igår hände det i alla fall. Snygg icebreaker där. Skönt att prata med någon också för på tåget var jag ganska så spänd inför loppet och kunde knappt sitta still.
Lidingöloppet: 30km i kuperad terräng.
Mitt huvudmål: Under 3h.
Mål 2: 2h 45min
Verklig tid: 3h 12min 21s
Idag: Stel som en pinne och ont i knä och tå.
Natten inför LL hade jag ont i halsen igen. Det kändes dock lite konstigt så jag stoppade in ett finger i munnen och lyckades pilla bort ett popcornskal från en halsmandel - smärtan försvann.
Tåg 07.56 från Linköping. Framme i Stockholm 10.05. Träff med Oscars Emma på Centralen för vidare T-bana och buss till starten. Så smidigt! Redan 10.40 hade jag fått min nummerlapp. Jag är imponerad över hur väl organisationen fungerade.
Inför start: Jag och Emma hängde vid starten och värmde upp lite. Jag var superladdad och kände att det inte skulle bli en sådandär jobbig löpdag som man kan ha ibland. Dagsformen var bra. Emma startade innan mig men jag hittade på Pierre och Åsa J så jag fick sällskap innan start. Här gör jag nu misstag #1: Det var varmt och jag hade inte tillräckligt med vätska med mig till start så jag hade dålig vätskebalans redan innan start.
Starten: Jag stördes mer av trängseln första milen på LL än på hela Vansbrosimningen (starten inräknad).
Första 15km: Så lätt! Jag är i grym form och det här är inga problem alls! Frågade en kvinna om tiden vid drickakontrollen (jag hade glömt min klocka) och jag låg exakt på den tid jag ville ha. Alltså var allt enligt planen. Dock kände jag en liten tendens till krampkänning i en vad när jag stannade för att dricka.
Km-tider: 5,5: 30,01; 10:55,19
16km: Nu börjar den tuffa delen av LL och jag känner hur framsidan på låret blir stelare och stelare och med det blir löpsteget sämre och sämre. Nu säger det PANG och så var LL 2009 för mig i princip över. Tjoho. från 18km och in i mål hade jag kramp. Det går inte att utföra något som liknar löpning med kramp i båda benen. Dock lyckades jag ta mig i mål och jag gick faktiskt bara i de värsta backarna.
Km-tider: 15: 1,23,12; 20:1,59,01
Jag var ju inte ensam om att stå vid träd emellanåt och sträcka ut benen. Det var en rätt rolig syn att se folk, vissa mer tränade än jag, skrika AAAAAAAAAAAAAAH och ta sig mot första bästa träd...
Km-tider: 25:2,32,49; 30:3,12,21 (5km på ~40min!!!)
Första 15km hade jag nästintill samma löptid som Emma och sista 15km hade jag ungefär samma löptid som Pierre och Christians mamma. Dock ser jag att jag hade bättre tid sista 15 än tjejen jag råkade förolämpa i Simhallen i somras. Stackars henne. Hon hade nog också ont. Väl i mål mådde jag riktigt illa efter att ha druckit mycket vatten på kort stund och satt i målfållan som ett saltkar i ansiktet med en bulle i handen och försökte att inte spy.
Jag känner ingen revanschlust alls. Det gjorde för ont. Men OM jag ska springa igen så ska jag tänka på att ta med vatten till starten och att bara fokusera på LL och andra löptävlingar det året så att benen verkligen får vänja sig vid löpning. Jag vill inte säga att jag gick ut för hårt för jag höll mig till min plan som jag faktiskt trodde skulle hålla. Jag överskattade min förmåga och underskattade LL helt enkelt. Jag var mao för dåligt tränad. Inget annat.
Orkade gjorde jag i 25km, sen var det inte bara benen som inte pallade. Sånt som kan hända men shy boys never get to kiss beautiful girls...
Alla fick dock en fin medalj. Jag var bara 57min från en silvermedalj...
En full Jonas (på en inflyttningsfest jag åkte till en kvart när jag kom hem): Kom du 45a!!!!! Fan vad jag är stolt över dig Bjös!!!
Allt runt omkring loppet var mycket bättre än i Vansbro. Massa publik som hejade och folk som stod vid villorna med vattenslangar och egna vattenkontroller. Det enda jag är sur på är den dumma busschauffören som åkte iväg när jag och en Lunda-tjej var så nära bussen så vi kunde ta på den viftandes med armarna efter en spurt inte ens Usain Bolt kunnat mäta sig med 3h efter målgång i LL. Som tur var hann vi båda in till Centralen ändå.
-"Ursäkta men min ostmacka luktar en hel del."
-"Lugnt, jag har träningskläder i väskan som jag kan kontra med."
-"Är du intresserad av Chlamydomonas? Jag såg att du läste om Chlamy i din artikel."
-"Jodå, men jag arbetar med Arabidopsis."
osv.
Hur ofta händer det att tjejen bredvid en på tåget läser över axeln på en när man läser om kinaser i alger och växter? Tja, igår hände det i alla fall. Snygg icebreaker där. Skönt att prata med någon också för på tåget var jag ganska så spänd inför loppet och kunde knappt sitta still.
