One down-three to go
I helgen var det så äntligen dags för Vansbrosimningen. Efter omkastningar i reseschemat för att få resesällskap åkte jag upp till Leksand tidigare på lördagen och hamnade min vana trogen på släktmiddag mm.
Jag vaknade kl. 6.15 på söndagen och var spänd inför loppet. Inte så mycket för de 3000 metrarna utan mer för att vattentemperaturen dalat från värmerekord för en vecka sen till 16 grader. På väg till Vansbro fick jag rapport om att den officiella vattentemperaturen var 15.7 grader (i den kalla kilometern) så jag var ännu mer spänd - jag minns smärtan i pannan från doppet i fredags. Dessutom hade jag bytt ut min claesohlson-dräkt mot Oscars ärmlösa triathlon-dräkt för att slippa ligga som ett flöte med en puckel på ryggen så jag var rädd att frysa ännu mer.
Snälla Mia Jufvas hade köpt ullfett som jag och Pierre gnodde in oss med.
Armar och armhålor var viktigt för mig. Jag blev dock stel i axlarna ändå.
Innan start: När Pierre och jag fått av oss överdragskläderna och börjat smeta in oss med ullfett (jag får nog raka armhålorna för att få bort skiten) så öppnade sig himmlen och vi fick värsta störtskuren. Dåligt på så sätt att glasögonen blev immiga redan innan start. Efter aerobicuppvärmning i våtdräkt var det dags för starten.
Tårna kanske kunde vara bra att fetta in. Örsnibbarna också!
Starten: Jag höll mig till min plan och gick i vattnet med 2min till start. Vattnet var inte alls så otäckt! Jag simmade ut, kissade och böjde på mig för att höja tempen ytterligare. Jag hade ju också fått som råd att simma mot bropelaren när starten gick. Dumt, tänkte jag. Lika bra att vara där direkt. Det var lite dumt för strömmen var så stark så jag fick simma i motsatt riktning för att hålla mig på rätt sida repet. Starten gick sen superbra! Jag märkte inget av någon speciell trängsel utan stötte bara ihop med 2-3 personer. Det är i mitten man ska starta är mitt råd.
Innan start på väg till uppvärmning. Pierre=albino?
Första 2km: Så tråkigt! Jag simmade i ingemansland helt själv och eftersom jag andas åt höger missade jag tydligen alla avståndsmarkeringar så jag hade inte en aning förrän...
Sista kilometern: ... någon skrek att jag skulle svänga höger, upp i motströmmen i Västerdalälvens 15,7gradiga vatten som dessutom smakade annorlunda mot Vanåns. Jag stötte på en vägg. Motströmmen var betydligt starkare än jag trott precis i början. Nu började jag även se andra simmare med badmössor som indikerade att de startat 30min innan mig - stackare. Nu blev det lite jobbigare. Jag fick ett kramphugg i vaderna när någon stolle får för sig att simma in precis framför mig så jag fick stanna och börja om. Jag slutade paddla med benen för en stund och sprurtade mot målet.
Målgången: Att gå i mål verkade skitsvårt om man läste på baksidan av startkuvertet och lite konstigt var det allt. Först fick man slå på en platta - den funkade inte. För att vara säker på att man blev registrerad fick man dessutom två meter senare lägga handen på en platta och registreras igen och för att vara RIKTIGT säker på att man blev reggad så blippade de ens streckkod på badmössan när man kommit upp ur vattnet. Här togs också det officiella målgångskortet - ska bli kul att se när det kommer upp på vansbrosimningen.se - eller inte. Väl uppe på bryggan stod jag still i 5min. Hade jag rört mig hade jag krampat i lårmusklerna. Sen blev det varm dusch och försök att tvätta bort fettet med diskmedel, mat och resa till Ludvika.
Blev lite skraj för copyrightregler. Här är länkar till målfoton:
Jag går i mål, Pierre går i mål, Sofia går i mål, Oscar går i mål, Emma går i mål (som nummer 49!) #1 och #2
Resultatet: Jag är mycket nöjd! Visst, några minuter snabbare hade jag säkert kunnat simma men jag klarade mina mål. Jag kom under 1h (54min 3s) och orkade crawla hela vägen. Jag slog Gunde Svan och var bara 12min efter Oscar som i sin tur var 12 min efter segraren. Jag var dessutom 12 min före Pierre så alla de där minutrarna symboliserar väl hur bra man tränat. Jag kom på 446 plats av de 3685 herrar som tog sig i mål. Dessutom var jag bästa Linköpingsbo om man räknar bort två LASSsimmare.
Summering: Jämfört med Vätternrundan som jag har erfarenhet av så var Vansbro ganska så tråkigt. Folk kom dit, simmade och åkte hem. Inget speciellt vid sidan av. Jag träffade SofiA innan start men tyvärr inget efteråt. Jaja, nu är det gjort. Efter en Pronaxenkur för höften och en rehabvecka på Mallis så är det dags för Lidingöträning på allvar!
Jag vaknade kl. 6.15 på söndagen och var spänd inför loppet. Inte så mycket för de 3000 metrarna utan mer för att vattentemperaturen dalat från värmerekord för en vecka sen till 16 grader. På väg till Vansbro fick jag rapport om att den officiella vattentemperaturen var 15.7 grader (i den kalla kilometern) så jag var ännu mer spänd - jag minns smärtan i pannan från doppet i fredags. Dessutom hade jag bytt ut min claesohlson-dräkt mot Oscars ärmlösa triathlon-dräkt för att slippa ligga som ett flöte med en puckel på ryggen så jag var rädd att frysa ännu mer.
Test om det skulle funka med två badmössor - nej.
Snälla Mia Jufvas hade köpt ullfett som jag och Pierre gnodde in oss med.
Armar och armhålor var viktigt för mig. Jag blev dock stel i axlarna ändå.
Pierre fick tydligen kämpa för att få bort fettet. Lite skinn följde visst också med.
Innan start: När Pierre och jag fått av oss överdragskläderna och börjat smeta in oss med ullfett (jag får nog raka armhålorna för att få bort skiten) så öppnade sig himmlen och vi fick värsta störtskuren. Dåligt på så sätt att glasögonen blev immiga redan innan start. Efter aerobicuppvärmning i våtdräkt var det dags för starten.
Tårna kanske kunde vara bra att fetta in. Örsnibbarna också!
Den här bilden vill jag inte undanhålla er ;-)
Starten: Jag höll mig till min plan och gick i vattnet med 2min till start. Vattnet var inte alls så otäckt! Jag simmade ut, kissade och böjde på mig för att höja tempen ytterligare. Jag hade ju också fått som råd att simma mot bropelaren när starten gick. Dumt, tänkte jag. Lika bra att vara där direkt. Det var lite dumt för strömmen var så stark så jag fick simma i motsatt riktning för att hålla mig på rätt sida repet. Starten gick sen superbra! Jag märkte inget av någon speciell trängsel utan stötte bara ihop med 2-3 personer. Det är i mitten man ska starta är mitt råd.
Innan start på väg till uppvärmning. Pierre=albino?
Första 2km: Så tråkigt! Jag simmade i ingemansland helt själv och eftersom jag andas åt höger missade jag tydligen alla avståndsmarkeringar så jag hade inte en aning förrän...
Sista kilometern: ... någon skrek att jag skulle svänga höger, upp i motströmmen i Västerdalälvens 15,7gradiga vatten som dessutom smakade annorlunda mot Vanåns. Jag stötte på en vägg. Motströmmen var betydligt starkare än jag trott precis i början. Nu började jag även se andra simmare med badmössor som indikerade att de startat 30min innan mig - stackare. Nu blev det lite jobbigare. Jag fick ett kramphugg i vaderna när någon stolle får för sig att simma in precis framför mig så jag fick stanna och börja om. Jag slutade paddla med benen för en stund och sprurtade mot målet.
Målgången: Att gå i mål verkade skitsvårt om man läste på baksidan av startkuvertet och lite konstigt var det allt. Först fick man slå på en platta - den funkade inte. För att vara säker på att man blev registrerad fick man dessutom två meter senare lägga handen på en platta och registreras igen och för att vara RIKTIGT säker på att man blev reggad så blippade de ens streckkod på badmössan när man kommit upp ur vattnet. Här togs också det officiella målgångskortet - ska bli kul att se när det kommer upp på vansbrosimningen.se - eller inte. Väl uppe på bryggan stod jag still i 5min. Hade jag rört mig hade jag krampat i lårmusklerna. Sen blev det varm dusch och försök att tvätta bort fettet med diskmedel, mat och resa till Ludvika.
Blev lite skraj för copyrightregler. Här är länkar till målfoton:
Jag går i mål, Pierre går i mål, Sofia går i mål, Oscar går i mål, Emma går i mål (som nummer 49!) #1 och #2
Resultatet: Jag är mycket nöjd! Visst, några minuter snabbare hade jag säkert kunnat simma men jag klarade mina mål. Jag kom under 1h (54min 3s) och orkade crawla hela vägen. Jag slog Gunde Svan och var bara 12min efter Oscar som i sin tur var 12 min efter segraren. Jag var dessutom 12 min före Pierre så alla de där minutrarna symboliserar väl hur bra man tränat. Jag kom på 446 plats av de 3685 herrar som tog sig i mål. Dessutom var jag bästa Linköpingsbo om man räknar bort två LASSsimmare.
Summering: Jämfört med Vätternrundan som jag har erfarenhet av så var Vansbro ganska så tråkigt. Folk kom dit, simmade och åkte hem. Inget speciellt vid sidan av. Jag träffade SofiA innan start men tyvärr inget efteråt. Jaja, nu är det gjort. Efter en Pronaxenkur för höften och en rehabvecka på Mallis så är det dags för Lidingöträning på allvar!
