vismut

Tack vare (trots?) älgkudden fick jag VG som slutbetyg i Högstadiets syslöjd vilket innebär att jag endast hade G i ett enda ämne: Bild.

 

Det finaste jag någonsin ritat är en sko i blyerts som man kletade ut med någon grej så jag var nog inte värd mer.

 

Varför skriver jag det här? Jo, för igår bröt jag Det lilla huset på slättens februarikarantän och tillbringade kvällen med spel samt lek med Sigge innan hans läggdags. Lek ja.

 

Och det är minst lika kul att se på när någon annan liiitar.

 

Jahopp. Bara att greppa kritan och börja. Sigge är dock inte så kräsen. Bara du liiitar två runda ringar (däck) ser han att det är en bil man försöker liiita. Hans mamma däremot: Ritar du en kundvagn?!? Tur då att jag i alla fall har fantasi så att sportbilen kunde bli en gubbe med keps istället... Tänk när den lilla sen skriker: Traktor!!! för att få en att liiita just en traktor. Nej, då fick allt hans mamma ta över och liiita en mall (som hon själv fått av farmodern...) först. Usch. Självförtroendet i botten.

 

Det vände dock snabbt. Kvällens Rummyspelande gav bästa tänkbara resultat, med mig som segrare och Johan på sistaplats. Jag är en betydligt bättre vinnare än Johan och han är något bättre förlorare än jag. Ett tvärtom-resultat hade inte varit vackert.

 

Svårt att beskriva stämningen runt bordet vid spelandet. Med tanke på hur snälla vi är mot varandra är det förvånande att två av oss bor under samma tak och att den tredje väljer att frivilligt komma på besök för en trevlig spelkväll.

 

För alla er som inte fick årets julklapp. I give you: