vismut

Blä. Jag har blivit förkyld! Jag kan inte komma på någon i min närhet som äär förkyld så jag har säkert blivit påhoppad av ett virus i någon folksamling.
Igår var dock inte förkylningen mitt största problem. Till frukost började jag äta av ett ägg men när hjärnan registrerade att vitan trots att det kokat i 4min fortfarande var hyffsat lös och det kanske inte smakade riktigt som det brukar slutade jag att äta. Men det var nog försent... Igår var jag på en masspektrometrikonferens i Stockholm och när vi närmade oss Centralen började jag känna de första tecknen på att något inte stod rätt till i min mage. Sen blev det bara värre och värre. Ibland hade jag ont i magen och ibland var jag bara som en stor balong. Hanna som satt bredvid mig på alla föreläsningar hade roligt åt att min mage pratade men Bossen som satt på andra sidan kommenterade det inte. Jaja, efter sista fikapausen så blev jag av någon anledning (...) lite bättre och efter ett hamburgare på centralen var den (nästan) normal igen.

Vad menas med rubriken? Jo, på väg hem från Flamman i lördags så ser jag en tjej som cyklar omkull. Sen berättar hon att hon bott i Valla sen augusti men att hon fortfarande inte hittar hem ifrån NH. Om hon bara fick en vägbeskrivning till Malmslättsvägen skulle hon hitta. Ni anar inte hur svårt det var att förklara för henne. Trots att vi stod typ 100m därifrån på Skolgatan... Jaja, när hon förstod var hon skulle cykla sa hon iaf att jag måste vara Jesus för att jag var så god. Yep...