vismut

Det händer aldrig att jag gråter till filmer/TV-serier. Har aldrig hänt och kommer aldrig att hända. Dock minns jag när jag såg Titanic på bio och hur ont i ögonen och lite i halsen det gjorde i scenen när Di Caprio dör och Kate Winslet trycker ner honom under ytan.

Exakt samma känsla fick jag i torsdags när jag tittade på Criminal minds. Först tyckte jag att avsnittet var det sämsta jag sett och så var jag arg att jag missade förra avsnittet för det kändes som att det var någon form av fortsättning. Men det var det inte och avsnittet blev det bästa någonsin. En bra sak med Criminal minds är just att det bara i undantagsfall är fortsättningar. Det är fristående avsnitt men samtidigt en huvudstory som kommer upp titt som tätt. Så var det igår. Och den fick tyvärr sin upplösning också.

För fy så jobbigt det var när Hotchners ex-fru blev mördad av Foyet. Hade det här varit vilken serie som helst så hade konversationen kunnat vara typ så här: "Oh my God, Haley! Pulse! She has pulse! Get a parametric over here!!!" och så hade hon överlevt och Hotch och hon blivit tillsammans igen. Men nej, det här är Criminal minds och där fick man minsann se kulornas utgångshål och att hon var stendöd.

http://www.instantcast.com/

 

Vill ni se om ni själva kan stå emot tårarna så kan ni titta här: http://www.youtube.com/watch?v=wJUnkLb84R8

Orkar ni inte titta så kan ni i alla fall läsa kommentarerna och se att det var fler än jag som hade det svårt...