Stora pojkar behöver mycket mat
Ojojoj. Igår var det alltså fredagen den 13e. Det blev trots allt en ganska bra dag. Men sen har vi ju det här med mat...
Igår hade jag ingen matlåda med mig till jobbet för disputation/licentiat =smörgåstårta. Dock ville Masha ha hjälp "10min". De där minutrarna blev fler och fler och jag ville egentligen säga RTFM (read the f...) men vågade inte så jag blev kvar. Sen kom Rikard och basunerade ut att jag missat smörgåstårtan - Skit! Aja, jag drog iväg för att se om det fanns några rester o ja, det fanns gott med tårta kvar. Fast folk gick så tillslut satt jag där ensam vid ett stort långbord och Anna (respondenten) och hennes släkt vid det andra långbordet. Då såg det ut som att jag satt o åt 3 gånger mer än alla andra. Sen skickade Anna med mig den sista biten upp till avdelningen. Mm, självklart ser det då ut som att det är jag som tar med mig matlåda och ännu mer självklart är att jag springer på min handledare från forskarskolan i hissen. Aja, jag åt den inte själv utan gav den till Åsa.
Den här myten att jag äter så mycket fortsatte på kvällen vid den fina middagen. När huvudrätten kommer in ropar Anna från sitt bord: Björn! Björn! Blir du mätt? så att alla i hennes släkt skrattar. Mer pinsamt var att min portion var betydligt mindre än lilla Vivians så hon erbjöd sig att byta med mig - vilket jag accepterade... Ja, och vad hade Anna skrivit i sin avhandlingsbok till mig? "Tack Björn för att du får mig att känna mig liten i maten!" - suck.
Pinsamt var också att hamna nykter på NH tillsammans med Eva, Lotta och Lottas man. Mm, det är skillnad på 30-åriga arbetskamrater och 25åriga, fulla, pokerspelande kompisar...
Nu är artikeln där jag är 5e-namn accepterad! Det tog 6h för Biochemical and Biophysical Research Communications att acceptera den. Vääääääääldigt skumt. Aja, impact 2.7 höjer konstigt nog HUs impact-medel...
Igår hade jag ingen matlåda med mig till jobbet för disputation/licentiat =smörgåstårta. Dock ville Masha ha hjälp "10min". De där minutrarna blev fler och fler och jag ville egentligen säga RTFM (read the f...) men vågade inte så jag blev kvar. Sen kom Rikard och basunerade ut att jag missat smörgåstårtan - Skit! Aja, jag drog iväg för att se om det fanns några rester o ja, det fanns gott med tårta kvar. Fast folk gick så tillslut satt jag där ensam vid ett stort långbord och Anna (respondenten) och hennes släkt vid det andra långbordet. Då såg det ut som att jag satt o åt 3 gånger mer än alla andra. Sen skickade Anna med mig den sista biten upp till avdelningen. Mm, självklart ser det då ut som att det är jag som tar med mig matlåda och ännu mer självklart är att jag springer på min handledare från forskarskolan i hissen. Aja, jag åt den inte själv utan gav den till Åsa.
Den här myten att jag äter så mycket fortsatte på kvällen vid den fina middagen. När huvudrätten kommer in ropar Anna från sitt bord: Björn! Björn! Blir du mätt? så att alla i hennes släkt skrattar. Mer pinsamt var att min portion var betydligt mindre än lilla Vivians så hon erbjöd sig att byta med mig - vilket jag accepterade... Ja, och vad hade Anna skrivit i sin avhandlingsbok till mig? "Tack Björn för att du får mig att känna mig liten i maten!" - suck.
Pinsamt var också att hamna nykter på NH tillsammans med Eva, Lotta och Lottas man. Mm, det är skillnad på 30-åriga arbetskamrater och 25åriga, fulla, pokerspelande kompisar...
Nu är artikeln där jag är 5e-namn accepterad! Det tog 6h för Biochemical and Biophysical Research Communications att acceptera den. Vääääääääldigt skumt. Aja, impact 2.7 höjer konstigt nog HUs impact-medel...
