vismut

Idag trodde jag Hanna skulle skratta ihjäl sig under lunchen - undrar om jag någonsin sett henne skratta så mycket. Varför? Jag berättade lite oskyldigt om gårdagens rakning.

Ordern: "Det där ska upp på bloggen!"

Hopp.
Min stora hudkrämstub är slut. Den används inte så ofta men vid rakning tar jag i alla fall en klick så jag har skjutit lite på rakningen den här veckan eftersom jag varit tvungen att köpa en ny. På apoteket igår hittade jag inte samma kräm och det fanns ju 150 andra sorter att välja bland men när kvinnan bredvid mig började hosta (usch för Norra entrén. På ett Universitetssjukhus lär man ju kunna få ebola och annat skit) så stack jag därifrån - utan kräm.

Det blev rakning i alla fall och jag hade ju faktiskt kräm hemma. Hud som hud säger jag.

Den här tuben används/har använts ännu mer sällan (för att inte tala om hårgelén och kammen som skymtas nere i högra hörnet...)