U 1983
Jag är rätt dålig på att ta komplimanger. Jag är betydligt bättre på att skryta om mina färdigheter här...
Igår, på simskolan, satt vi som elever på Tinnis läktare och väntade på att bli uppropade. Kvinnan som jag delade bana med i måndags sa något i stil med "du var ju så snabb!".
Jag vred lite på mig och sa "ja, men jag hade ju våtdräkt, det går snabbare då".
Hon: "Inte tror jag att den gör så mycket!"
Jag: "Jooo!"
Redan på andra lektionen blev vi uppdelade i två grupper. Jag, och tre andra, är i den av tränaren kallade lite snabbare gruppen. Övriga deltagare kallar den elitgruppen...
När vi kör benspark är jag lite efter och när det är bröstsim är jag rejält ifrånsimmad men så fort det gäller sammansatt frisim är jag topp två.
#1 sa: "Simmar du mycket? Du är ganska snabb" (Till saken hör att #1 simmar 2ggr/vecka med LASS avancerade fortsättningsgrupp)
Jag: "Njae, inte alls speciellt mycket. Jag är snabb på 50m men sen så orkar jag inte"
Till skillnad från vuxencrawlsimskolan, där vi fick skäll om vi tävlade mot varandra, uppmanar vår tränare oss att tävla.
Sida vid sida.
Jag och #1.
25m-spurter.
Första 2 slutar lika.
3e vinner jag klart.
4e vinner han överlägset och jag är glad att jag inte drunknade.
HELT slut.
Jag vet mycket väl hur nöjd han känner sig med den segern. Det är skitjobbigt när någon som tränat mindre hänger på i mitt cykeltempo mil efter mil efter mil och man tänker att "va fan? Ger inte all träning något?" men sen är man såååå nöjd när dom smäller in i väggen med två mil kvar. Det är inte skadeglädje på något sätt utan mer att man blir glad för sin egna skull att all träning man lägger ner ger resultat.
Jaja, sen var det avsimning med konstiga övningar. När jag skulle böja upp benet i den sk. ubåten (frisim med ett ben UPPÅT) slog krampen till i baksida lår. Kramp på avsimningen - illa.
Naturrutan:
Igår, på simskolan, satt vi som elever på Tinnis läktare och väntade på att bli uppropade. Kvinnan som jag delade bana med i måndags sa något i stil med "du var ju så snabb!".
Jag vred lite på mig och sa "ja, men jag hade ju våtdräkt, det går snabbare då".
Hon: "Inte tror jag att den gör så mycket!"
Jag: "Jooo!"
Redan på andra lektionen blev vi uppdelade i två grupper. Jag, och tre andra, är i den av tränaren kallade lite snabbare gruppen. Övriga deltagare kallar den elitgruppen...
När vi kör benspark är jag lite efter och när det är bröstsim är jag rejält ifrånsimmad men så fort det gäller sammansatt frisim är jag topp två.
#1 sa: "Simmar du mycket? Du är ganska snabb" (Till saken hör att #1 simmar 2ggr/vecka med LASS avancerade fortsättningsgrupp)
Jag: "Njae, inte alls speciellt mycket. Jag är snabb på 50m men sen så orkar jag inte"
Till skillnad från vuxencrawlsimskolan, där vi fick skäll om vi tävlade mot varandra, uppmanar vår tränare oss att tävla.
Sida vid sida.
Jag och #1.
25m-spurter.
Första 2 slutar lika.
3e vinner jag klart.
4e vinner han överlägset och jag är glad att jag inte drunknade.
HELT slut.
Jag vet mycket väl hur nöjd han känner sig med den segern. Det är skitjobbigt när någon som tränat mindre hänger på i mitt cykeltempo mil efter mil efter mil och man tänker att "va fan? Ger inte all träning något?" men sen är man såååå nöjd när dom smäller in i väggen med två mil kvar. Det är inte skadeglädje på något sätt utan mer att man blir glad för sin egna skull att all träning man lägger ner ger resultat.
Jaja, sen var det avsimning med konstiga övningar. När jag skulle böja upp benet i den sk. ubåten (frisim med ett ben UPPÅT) slog krampen till i baksida lår. Kramp på avsimningen - illa.
Naturrutan:
Strandskator på HU-bibliotekets tak rakt utanför masspektrometrirummet...
övervakade av två fiskmåsar...
som vaktar fru#1...
och fru #2.
