vismut

Efter att under lång tid tänkt att "jag ska" har jag äntligen fått tummen ur och blivit blodgivare. Det som tillsist fick iväg mig till Blodtappen (fy vilket äckligt namn!) var att nu när jag använder andras blod för min forskning måste jag väl ge tillbaka.

För några veckor sedan var jag där och gjorde tester för att se om jag kunde bli blodgivare. Jo då, frisk, perfekt blodtryck och fina blodkärl. Dock var mitt blodvärde på gränsen - 137g hemoglobin per liter (gränsen för män är 135).

Lite förvånande för mig och folk i min närhet men jaja. Idag var det så dags för min första tappning (fy vilket äckligt ord!) och sjuksköterskan (Anneli - som sköt på sin lunch för att ta hand om mig nu när det var första gången...) mätte om hemoglobinmängden för att det var så avvikande mot förra gången: 150g/l. Så ja. Det känns lite bättre när man håller på med konditionsidrottande!

 

Jag var faktiskt lite spänd innan då jag 1. Inte gillar blod. 2. Snälla Ida och Kristine berättat att det är grövre nålar än undersökningsnålar. 3. En blodgivare i min närhet mådde dåligt sist han lämnade blod.

 

Hur som helst så gick det jättebra. Får se bara hur bra jag klarar vinet ikväll nu när Idas föräldrar kommer på besök... :-)