vismut

När det är fredag efter jobbet - när Ida kryper under en filt med en kopp te och ska titta på Bones - när det står "långpass" på träningsschemat - det är då som uttrycket "man har aldrig ångrat ett löppass" tas till.

 

Fast. Nu gör jag nog faktiskt just det.

 

Så här en vecka efter att jag började känna mig lite småförkyld ångrar jag hela två stycken. Jag vilade på lördagen men på söndagen kände jag mig helt ok ("en sån där 24h-förkylning igen") så jag joggade mina 1h 45min och det kändes bra. Trots det vilade jag måndag och tisdag för helt ok var jag väl inte.

 

Onsdag sen. Björn för bara ett litet tag sen var superfeg och vilade en, två, tre extra dagar för att inte riskera något. Nya, koola, Björn som känner sig lite stressad över den låga träningsmängden börjar tydligen hellre en dag för tidigt. Efter ett riktigt bra simpass på 61min kom jag hem och snörade på mig löparskorna. Tänkte att det är ju dumt med ett intervallpass så här nära inpå men ett snabbdistanspass kan väl inte skada.

 

Nope, det kändes riktigt bra, under passet. 1+6km med en snittpuls runt 90% av max. Men så fort jag klev in genom dörren insåg jag att det nog inte var så smart.

 

Nej. Det är därför jag nu sitter här en vecka efter min lätta förkylnings början med en näsa som är snorigare än på över ett år...