vismut

Tack Johan!
Igår följde jag med Åsa och hejade på när Johan sprang Lidingöloppet. Innan start var jag sååå nöjd med att det inte var jag som skulle springa. Men saker och ting kan ju förändras...

Vid uppvärmningen kändes det också bra att vara åskådare

 

Vid 8km var Johan gladast av alla och jag började bli lite sugen på att springa.

 

Så här glad var INTE jag vid 20km. Men Johan var fortfarande glad och (såg) väldigt fräsch (ut)

 

På upploppet var han plågad...

 

...eller inte. Johan var fortfarande gladast av alla och nu var jag så sugen på att springa så jag gjorde en spurt för att ta ett målfoto. Jag kommer aldrig springa samma bit lika fort igen.

 

Missen:

Hade Johan bara sprungit lite snabbare hade han fått något att vila blicken på...

 

Så tack Johan för att du fått upp min motivation igen! Och om du springer så här bra med all den träning du inte har bakom dig får jag nog se upp på Vasan om du får för dig att träna...